Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Ett rus

HĂ€r ligger jag och rullar mĂ€j pĂ„ StĂ„nghedens grus –
jag Àr glad att ej nÄgon det vet.
Jag vart full och jag sprang ifrÄn kÀring och hus
och gav fan om dom slogs eller grÀt.

Ty nÀr jag vart mÀtt av det brÀnnande vin,
vart jag skÀlld för ett krÀk och ett skarn,
och sÄ lÀmnade jag kvinnan som kallat mÀj för svin
att ensam vakta boskap och barn.

Jag sprang över skogen frÄn Kerrore by
lÄngt innan tuppen gav hals
mitt i natten – och högt opp i himmelens sky
dÄ dansade stjÀrnorna vals.

Jag har supit mÀj plakat och lusteligen full,
jag Àr fromsint och gladlynt och trygg,
omkring mĂ€j susar skogen sitt eviga lull-lull –
och jag ser Ànglar, dÀr jag ligger pÄ rygg.

Men timmarna de springa och tiden hon gÄr,
och dagen skymtar oroligt ljus,
och jag vÄnnar min fylla ville stÄ sÀj ett Är
hÀr pÄ StÄnghedens ljungklÀdda grus.

(1916)


Dikt Ett rus - Dan Andersson