Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Ett dagboksblad

Nu dunka buffertar emot varandra,
en sorgesam, men lugnande musik,
nu ger jag den och den i alla andra,
nu reser jag frÄn gruvor och fabrik.

Nu far jag dit, dÀr drömmens svanor sjunga
sin avskedssÄng till jord och himmel blÄ.
Nu far jag dit, dÀr molnen skymma tunga
de gamla bergen, stupande och grÄ.

Vad vill ni mig, ni smÄ och stora barn,
som rikta dumma ögon mot en hemlös konungs trasor?
I fall ni kunde se ett ögonblick som jag,
ni skulle lindas in i alla satans fasor.


Dikt Ett dagboksblad - Dan Andersson