Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En visa till fiol

En fÀstman har Anna i Broby by,
och en vĂ€n har Vilma i TĂ€rnsjö Nor –
Men den fula Selma vid Utby,
hon har bara sin fattiga mor.

Vad tror du – vad tror du, nĂ€r vĂ„rregnen falla,
ska han komma och kyssa ditt böljande hÄr?
Och ska han inte svika nÀr dagarna bli kalla,
och snön fyller sjöstranden snÄr?

Ty den fula Selma vid Utby grind,
henne flina de fulaste pojkarna Ă„t.
Det Àr mörkt, det Àr kallt som en juldags vind,
hennes hjÀrta som bÀvar av grÄt.

Vad tror du, vad tror du, nÀr Äret skall vÀnda,
nÀr nyÄret lyser över enarna och snön.
Kanske kommer han om natten, nÀr stjÀrnorna de tÀnda
sina lampor över vakarna pÄ Utbysjön?

Hennes kropp Àr krökt som en myrvÀxt gran,
hennes sÄng den Àr sÄ bristande tunn,
hennes bröst lockar ingen att leka,
och till kyssar ej hennes mun.

Vad tror du – vad tror du vĂ€l, nĂ€r marsvindar ila
och skaren ligger blÄ över Brobergs mo?
Kanske kommer han ur nÀtterna och bÀr dig till att vila
och kysser dig att sova i jordens ro.

(1917)


Dikt En visa till fiol - Dan Andersson