Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En visa i tacknÀmelighet

TillÀgnad brodern och redaktören Rosén, diktad av
Black Jim vid hans avresa till skogarna.

SÀtt maskinen i gÄng gamle lokförar Jan,
lÄt oss skramla ivÀg upp till myrar och mo!
Har du hört uppÄ Dan, som gav tidningen fan
för att sova i storskogens ro?
Han var stark, han var ung, men hans lÀngtan vart tung
och han skildes med saknad frÄn stan.

SÀtt ditt lokskrÀp i gÄng, vilket brÄk, vilket söl!
Har du vattnat ditt odjur och kolat, min bror?
Om jag vetat ditt dröjsmÄl jag hunnit fÄ öl
och en porter med fan och hans mor.
Se, biljett har jag hem och riksdalerna fem
fick jag över till kalvar och kor.

Det gÄr sakta men sÀkert till Dalarnas land,
dÀr frosten gÄr hÀrjande vit
och ett blad av Ny Tid har jag hÀr i min hand,
i den andra en morgonpostsvit.
Det Àr vÀnner, som följa i avskedets stund
för att hÀlsa farvÀl bit för bit.

Om du undrar varför jag frÄn dagbladet for:
det Àr nÄgot jag sjÀlv inte vet.
En lÀngtan till markerna ini mej bor
som ett lockrop frÄn storskog och vret.
Jag vill tro du förstÄr varför inte jag gÄr
och hajöar utan Ànde och slut.

Jag Àr blödig och vek och en skvallersjuk tÄr
kunde trilla ur koxgluggen ut.
Bed gÀrna, att fan mÄ anamma den Dan,
och alla hans griller och visor och pjunk,
men lÀs min sÄng vid en sejdel en gÄng
och drick skalden till med en klunk!


Dikt En visa i tacknÀmelighet - Dan Andersson