Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En visa i ensamhet

Jag sjunger min visa slÀtt aldrig för dem,
som leva med ro intill döden,
jag sjunger som den, vilken ej haft ett hem
pÄ jorden, en sovplats i nöden.

Ej mera jag biktar allt skrÀp jag har gjort
eller tigger om vÀnners vÀlmening,
helt ensam, o Gud, jag stÄr vid den port,
dÀr man vÀntar pÄ dom, eld och rening.

Jag sökte en kulle att vila uppÄ
och i drömmar och stjÀrnkvÀllen somna,
men dömdes att jÀmt frÄn mitt lÀger uppstÄ,
tills de vÀrkande lederna bortdomna.

För mig ingen tystnad i midnatten fanns,
och vÀl aldrig jag sovit som andra,
och de fÄglar som jublat i morgonens glans
ha blott vÀckt mig pÄ nytt till att vandra.

Men jag vet, att Herren av Ande och Lag
min kamp och min strÀvan kÀnner,
förgÀves jag icke har levat en dag,
fast jag dör utan hus eller vÀnner.

Och jag har vÀl ej mycket att sjunga för er,
en god natt jag önskar er alla,
och jag viker frÄn vÀgen, nÀr solen gÄr ner,
för trött av att uppstÄ och falla.


Dikt En visa i ensamhet - Dan Andersson