Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En svanesÄng

Jag stÄr vid vÀgens sista, höga grindar,
och kring mig blÄsa kvÀllens svala vindar,
och innan solen purpurröd gÄtt ner,
jag hunnit upp min lÀngtans högkvarter.

Jag ser pÄ livet som pÄ slÀndors vimmel,
inunder sommardagens höga himmel,
och lÀngtar att vid dagens skumma slut
fÄ falla i det stora mörkret ut.

Mitt liv, min kraft jag gav Ă„t blodets strider,
och tackar glatt för gÄgna kÀmpatider,
för alla heta slag pÄ solbrÀnt grus,
och segerfesters jubeldrÀnkta rus.

Jag hör en storm som gÄr pÄ vingar tunga,
och midnattsÄskans vita blixtar ljunga.
Hell, tordön, hell! Jag svÀnger högt min hatt,
och hÀlsar livets svala avskedsnatt.

Nu stundar fest, nu varslar uppbrottstimma,
dÄ fri och frÀlst jag upphör att förnimma,
och stiger i det namnlöst mörka ner –
och jublar, faller, ler och finns ej mer.


Dikt En svanesÄng - Dan Andersson