Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En sommarpsalm i skördetid

Skin, sol, med makt och, himmel, giv gott mod
Ät dina barn som hungrat hÄrt, Ät folk och fÀ!
Lys, gamla jord, av fallen frukt, bliv sÄsom ung fast drÀnkt i blod!
BlÄs, sommarvind, en solig flÀkt kring gÄrd och ÀppeltrÀ!

Nu Àr en ljuv, behaglig tid, fast mitt i dödens Är,
nÀr svÀrd och liar gÄ i kapp till tveggehanda skörd.
Det blÄser vÀl till sist en vind som bÀr pÄ livets vÄr,
det stiger vÀl ur hopen upp en bön som bliver hörd.

Jag glÀds, trots allt, Ät solens tid, Ät jordens skördeskrud,
jag, ringa stoft, i vördnad vill min vÀg mot döden gÄ.
Jag ropar ej och beder ej, och trotsar ej min gud,
men böjer mig för Livets lag, stum som ett Äkerns strÄ.

Och dÀrför tack! du stora Liv, i lust, i smÀrtans nöd.
Stor tack för att du gav och tog, men mest för sol och bröd!


Dikt En sommarpsalm i skördetid - Dan Andersson