Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En midsommarvisa

Jag Àlskar sommarns vindar och solen tröstar mig,
all markens blommor glÀds jag med inunder himmelen.
SmÄ myror, viken undan för min fot uppÄ den smala stig
vi Àr sÄ mÄnga vandrare som trÀngas fram pÄ den.

HÀr vill jag sitta neder pÄ de fallna, vissna barr,
i skuggan vill jag sjunga högt en visa till gitarr.

FÄfÀnglig Àr vÀl mÀnskans lott pÄ jorden dÀr hon gÄr,
och hennes dagar svinna hÀn likt röken i en vind.
Hon glÀds och bygger bo till dess en kvÀll vid grinden stÄr
en sorg, en synd och hÀlsar stramt, dÄ bleknar hennes kind.

DÄ spela löven ej som förr, ej fÄgelns sÄng hon hör,
all vÀrlden dansar glÀdjefull men hon Àr utanför.

Likt Kain hon blickar emot jord och hör ej Herrens röst
ur Ă„ska, storm och blomsters doft och ljumma regnens spel
och det som förr en balsam var för hennes kvalda bröst
gör hennes syn blott mera klar för hennes mÄnga fel.


Dikt En midsommarvisa - Dan Andersson