Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En liten visa

En röst jag hör genom stormens dÄn,
dÀr svarta vÄgor slÄ:
’Jag drömt om dĂ€j dom kĂ€mpar hĂ„rt,
dÀr stormens vÀgar gÄ.

Ett tecken gav jag dÀj i maj,
nÀr solen lyste pÄ strandens sten,
i maj nÀr hamnen flaggade
och inlandsvinden ven.

GrÀset var grönt och stormen ven,
och saltskum stÀnkte vÄtt.
Ditt öga grÀt och kinden sken
som sol genom skymmande grÄtt.

Ett tecken gav jag dÀj i maj,
i maj under skyar som blÄa Är.
Minns du Àn hur stormen stred
i sol med mitt fladdrande hÄr?

Det var blott en liten gyllne ring
och en kyss som brÀnt dÀrpÄ.
BÀr du den vid ditt hjÀrta nu,
nĂ€r dödens sjöar slĂ„?’

’Jag bĂ€r den, den brĂ€nner som eld i mitt bröst
till vÀrme i stormens dÄn.
Den skall följa mig djupt i det vaggande blÄ,
den ringen jag fĂ„tt som lĂ„n.’


Dikt En liten visa - Dan Andersson
«