Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En ballad till mor

Bedrövelse drÀnks i förlösande vin,
och smÄ törstande blommor i daggens bad,
men jag höljer mitt brinnande hjÀrta
i en mörknande, tung ballad.
Och jag hoppas till Gud att icke en lögn
i min ensliga visa bor,
det Àr smÀrtsamt men skönt att fÄ vara sann,
och sjunga om kvÀllen för mor.

Det har skymt kring de skyar som barnet sÄg
och handen Àr hÄrd som var vek,
och sÀllsamt förvridna gÄ molnens tÄg,
för stormens förödande lek.
FÄfÀngliga ting hava mistat sin lukt
och jag vĂ€ntar pĂ„ dofter dĂ€r högt uppifrĂ„n –
jag har kvar, o mor, dina ögons fukt
nÀr i kÀrlek du ser pÄ din son.

VÀl hÄrt var ditt liv i din ungdoms dag,
ur mörkret du stapplade hit,
en olÀrd kvinna, spenslig och svag
och mager av ungar och slit.
Och ensam plÄga och vÀrk och nöd
och den gudslika kÀrlek till barnet du bar,
allt blandades beskt med salt i ditt bröd
under vÀntandets tunggÄdda dar.

Om icke du visste hur ond jag var
och hur nÀra den sjÀlens död,
som det slÀckta ljuset frÄn staken tar
och slÄr mörkret i ögonens glöd,
sÄ var dock ditt hjÀrta sÄ nÀra mig,
hur fjÀrran jag vandrat Ästad,
att min vÄnda förnamas som en skugga kring dig,
dÀr i mörkningen lÀnge du bad.

Du kvinna som smÀrtsamt i kÀrlek mig fött
du förstÄr mina kÀrva ord:
jag skall glÀdjas, o mor, nÀr du stilla har dött
och fÄr vila ditt hjÀrta i jord!
Ty endast dÀrnere i ljudlös mull
den belönande friden bor,
det bĂ€sta – en jordrymd av tystnad full –
Àr nog gott Ät en kÀrleksfull mor.

Lev dĂ€rför ej lĂ€nge – din irrande son,
kan ej skÀnka en sorg Ät din sjÀl,
bed Anden av makt dÀrovanifrÄn
att slÄ hans kropp ihjÀl,
och lÄt oss fÄ vila ett tusen Är
i tystnaden, du och jag –
det kan hĂ€nda – jag vet ej – att en domsklocka slĂ„r,
till en tidlös och smÀrtlös dag.

Se blommorna vissna – och lutande trĂ€n
stÄ tysta dÀr solen gÄr ned,
och i fjÀrran, moder, lÄngt vÀstligt hÀn
oceanen vÀnder sig vred.
Han rycker i kedjan, som jag i min,
befrielse! viskar hans röst.
Men nu somnar jag, moder, min hand i din,
en förbrunnen vÄr hos en snöig höst!

(1919)


Dikt En ballad till mor - Dan Andersson