Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Dryckesvisa med kristidsrefrÀng

Melodi: Sjömans-chantyn ’Å, hej, Ă„ hĂ„, Viktoria!’

Nu lÄtom oss sjunga om hÀnsvunna tider,
nÀr skÄpen stod fulla av mat och av dryck,
nÀr björkved lÄg sprucken och torr i vart lider,
och ingen fÄtt ana allt kristidens tryck.
NÀr metervis medvurst i magen man krÀngde,
med smör för var munsbit och Lyckholm och mat,
och brunrökta skinkan pÄ bodvÀggen hÀngde
och sken som en mÄne pÄ bukiga fat.
Men hurra och bravo! Viktoria!
Och hurra för öl utan malt!
Nu sjungom om simpel cikoria
och livsmedelsnÀmndernas palt!

Nu minnoms nÀr Ängande gryngröten pöste,
och sötmjölken rann som en Kanaans sjö,
nÀr morsan var freda ur Àrtgrytan öste,
och sockret pÄ plÀttarna lyste som snö.
Vi minnas med tĂ„rar buljongen med Ă€gg i –
o sÀllhet, o matparadis utan namn!
Och vienerkorvar och mörkbrun Carnegie,
havana-segarer och ljusgul Karlshamn!
Men hurra och bravo! Viktoria!
Vi le som vi kunna det bÀst,
Det hÀr blev en annan historia,
en svÄngrems-Ätdragningens fÀst.

Nu minnoms vÀl garvlÀdershudarnas dagar,
och sullÀdrets trygga, vÀlsignade tid.
Nu skommis för sju kronor sulorna lagar,
och gnÀller att intet han tjÀnar dÀrvid.
Nu strumplösa utan galoscher pÄ skorna
vi larva som kattor i rÀgnvÀr kring stan,
dĂ€r drivor sig höga och vĂ€ldiga torna –
ty gummit har knyckts av gulaschen och fan.

Nu minnoms hur hÀrliga lampor oss lyste,
med Àkta Astral uti aftonens frid,
dÄ icke vi huttrande sutto och fryste,
och mumlade böner om ettrig karbid.
Nu gatorna ligga hÀr mörka och vÄta
och gillas blott skarpt utav Àlskande par,
ej mera vi husnumren ens kunde lÀsa,
och lÀngta till solens och sommarens dar.
Men hurra och bravo! Viktoria!
VÄrt av kristiden grÄnade hÄr
stÄr vitt kring vÄr skult som en gloria,
och lyser oss varthÀn vi gÄr!


Dikt Dryckesvisa med kristidsrefrÀng - Dan Andersson