Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den gamle

Ur de djupaste djupen jag kÀmpat mig hit,
se, jag kom frÄn de elÀndas ort,
och vad undrar du dÄ att min hjÀssa Àr vit
nÀr en sÄdan vandring jag gjort?

Och vad undrar du vÀl att den skÀlver min röst?
Det var annat i visornas Ă„r.
Jag har levat ÀndÄ, vare detta min tröst
nÀr att glömma jag Àntligen gÄr.

Den skall sluta att stappla, min styvnade fot,
och mitt hjĂ€rta ska sluta att slĂ„. –
PÄ min grav skola vildmarkens blommor slÄ rot
medan dagarna komma och gÄ.


Dikt Den gamle - Dan Andersson