Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den druckne matrosens sÄng

Sjömanskrog i Hull vid H…street. Första och andra styrman pĂ„
Ă„ngaren Dana sitta vid var sitt bord med var sin kupa whisky. I ett
hörn en drucken matros som sjunger för sig sjÀlv med rosslande röst.

Förste styrman, sluddrande:

Lyft glaset frÄn bordet och sjung, Tore Johnson!
Varför sitter du stendöv och tyst?
Jag har verkligen tÀnkt slÄ ihjÀl dÀj, Tore Johnson,
för det du min hustru har kysst!
Tore Johnson, berÀtta, berÀtta,
hur det var nÀr du kom till min hustrus hus!
Satt hon ensam och lÀngtade, liten?
Var hon krĂ„nglig först – var det bara en gĂ„ng?
Var hon het, var hon retsam mot dÀj?
Och en sak vill jag veta, Johnson:
fick du kyssar dÀr för helvete, sÀj!

(GrÄtande, med huvudet i hÀnderna.)

Varför tog du, Tore Johnson, min hustru frÄn mÀj?
Jag som slitit för min sĂ€ngplats frĂ„n Kap till Hull –
Minns du natten vid Holy Hook fyrskepp?
Hög sjö – hunger – och mĂ„nen var full –
la – la – la – och du var dĂ„ min tappraste vĂ€n –
och tÀnker jag efter, Tore, sÄ kanske du Àr det Àn.

(Snyftande vÄldsamt)

Och jag skall nog bli glad Ă„t henner kropp,
du vill vÀl ha det sÄ?
Men det blir vÀrst att fÄ lov se in
i hennes ögon ÀndÄ!

Den druckne matrosen sjunger:

Hon har sÄ blÄa ögon, sÄ djupa blÄa ögon,
hon vart min stackars hustru nÀr natten den föll pÄ.
Hon sÄg pÄ mÀj med ögon, sÄ vÄta, vilda, vilsna,
hon svor mÀj tro med ögonen, med ögonen de blÄ!

Förste styrman:

Tig – för helvete!

Andre styrman:

Och sĂ„ har han förlĂ„tit mĂ€j och kallar mĂ€j sin vĂ€n –
men det Àr vÀrst att jag inte törs se in i ögonen!

Förste styrman, vÄldsamt skakande:

Men varför ser du ner, Tore Johnson?
Dina ögon törs jag se, ÀndÄ!
Men din blick Àr ju sjuk som tyfus,
och pannan som malaria grÄ!

Nu finns det fyra ögon i denna lustiga vÀrld,
som jag aldrigi törs se in i mer –
TvÄ stirrar mot krogens slaskiga golv,
och tvÄ drömmer vid egen hÀrd.

Fyra sjuka ögon, och min enda vÀn har jag mist,
och allt har gudarna skickat mÀj sen jag var Àlskad sist!
Du hav som tar vÄra krafter och saltar vÄrt fattiga blod,
om du vill ta mina vÀnner, dÄ vore vÀrlden god!
Men min hustru tar dem i stÀllet, och jag Àr en ensam man,
som fÄr Àlska whisky och hamnhotell och skökor sÄ gott jag kan.

Den druckne matrosen sjunger:

SÄ följ mÀj bort i hagarna och Àlska mÀj som fordom,
och Àlska mÀj med ögonen, men ögonen de blÄ!
Ditt hÄr Àr svart som natten, men tron i dina ögon
skall lysa mÀj pÄ vÀgarna varhelst jag ensam gÄr.

Förste styrman:

Tig – för helvete!

(En klocka ringer. En uppassare slÀcker alla gaslÄgorna utom en. De
tvÄ stiga upp och ragla ut frÄn krogen. Den druckne matrosen följer
efter dem.)

Den druckne matrosen sjunger:

Och stjÀrnor och sol skall slockna förrn min Anna sviker mig,
hon har lovat evig trohet pĂ„ livets tunga stig – –

Förste styrman:

Se hit, Tore Johnson, fÄr jag se dina ögon,
Àr du rÀdd, din stackare, för fan, se hit!

Andre styrman stirrar fÄnigt in i kamratens ögon:

HĂ€r har du – de ser jag törs, och sĂ€j, hur ser dom ut?
Är dom inte som vanliga ögon och Ă€r inte vitan vit?

Förste styrman:

Å, som sjuka sumpar, dĂ€r tidvattnet runnit ut,
förbannade kvinns som ej vÀntar ens
tills en femveckors resa Àr slut!

Den druckne matrosen sjunger:

Hennes ögon kan ej ljuga, hennes blick Àr ren som guld,
och blÄ som vÄrens himmel, en sjÀl förutan skuld!

Förste styrman:

Tig – för helvete!

(De försvinna i en grÀnd. En trasig och ensam gatflicka ser lystet
och vÀljande pÄ dem, och försvinner nedÄt en tvÀrgata arm i arm med
den sjungande matrosen.)


Dikt Den druckne matrosens sÄng - Dan Andersson