Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Briggen San Antonius

År 1886 pĂ„ vintern förliste briggen San Antonius frĂ„n Rotterdam pĂ„
Yarmouths redd. Briggen bar som gallionsbild S:t Antonius, snidad
i trÀ. Denne var det kristna eremitvÀsendets fader, vilken,
försakande vÀrlden, valde till bostad en gravhÄla i en av Egyptens
öknar, under bön och fasta, i kamp mot tusen frestelser,
efterstrÀvande ett rent liv och ett saligt slut.

Jag heter San Antonio, jag kom frĂ„n Rotterdam –
i vind och vilda vÄgor red jag högt pÄ havet fram.
Rorskettingar och nakterhus de skeno liksom guld,
och helig min Antonius han var oss alla huld.

SÄ god gallionsbild har jag att pÄ haven bÀra fram,
och snidad fromt av bönens mÀn i glada Rotterdam.
Antonius visar mig min vÀg och leder all min lek,
med hĂ€nder knĂ€ppta som till bön – Antonius av ek.

Hans kÄpa lyser gul och grÄ med rep mot vridet knÀ,
min heliga Antonius, Antonius av trÀ.
Hans radband skramlar mot min stÀv, hans blick Àr hÄrd av Är,
men fastÀn frestad, liksom förr, mot himmelen han gÄr.

Min mesanmast har djupa Àrr, bom, jib tog havet allt,
ty brassa fullt i dödsens storm skepparen befallt.
Åkallan hörde jag pĂ„ dĂ€ck och bön pĂ„ isig back –
jag lÄg sÄ hÄrt för sjön att skyn fick se Antonius klack.

Antonius du rider Àn sÄ stolt som aldrig förr,
pÄ redlöst vrak du lÀt dem be pÄ knÀ vid dödens dörr.
En styrman har jag aldrig mer som hör min sista bön –
han höll mitt roder avgrundsfast och följde det i sjön.

O, jungfru dig förbarma i hög och stjÀrnlös natt,
nÀr onda andar tog min bom och revet tog min ratt.
Min heliga Antonius och jag fÄtt uppbrottsbud,
vi gÄ till sÀngs med tÄng till strÄ och vÀckas blott av Gud

SĂ„ gunga vi i tysta djup och vaggas ljuvt till ro,
i gröna luckor, murkna klys nu tÄng och musslor bo.
I mörka sjöar vrides vilt, Antonius, ditt knĂ€ –
med lĂ€ngtans blick mot grĂ„nad sky – Antonius av trĂ€.

Och djupt inunder remnat dÀck i ljuslöst ökenhav,
dÀr ligga vita mina mÀn i ro i sandig grav.
Och ömt jag min Antonius för till bÀdd pÄ bankars grus
hans brustna ögon tigga skyn om stjÀrnor och om ljus.


Dikt Briggen San Antonius - Dan Andersson