Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Botgöraren

Min synd Ă€r allt för tung att bĂ€ras mer –
i sÀck och aska vill jag klÀda mig.
Med ansiktet mot jorden tyst jag ber,
nÀr kvÀllen svalkas kring min pilgrimsstig.

Du Jahve, Buddha eller NazarĂ© –
vem av er hÀrskar, vem av er Àr till?
Jag biktar grÄtande för det jag ej kan se,
och gör av nöd, det som jag icke vill.

Och kring mig ser jag ögon utan sorg,
och visa mÀn, som skÀmta bort sin tid,
men sjÀlv jag ligger fallen pÄ de gladas torg,
och ber till intet om en droppe frid.

Och kanske skall jag stÀrkt och renad gÄ
min morgonvÀg i solens klara ljus,
och aldrig Ängra att jag dÄ och dÄ
föll ner pÄ knÀ i vÀgens heta grus.

Men kanske skall jag glad vid nattens slut
gÄ ut till spel och dans som förr jag gÄtt,
och kalla Gud för spöke som jag gjort förut,
och rÀkna synd för rÀtt och rÀtt för brott.

Ni gudar, dömen mig ej allt för hÄrt,
ty utav eder hand sker allt som sker.
Och leva Àr mig tungt och dö Àr ocksÄ svÄrt,
nÀr ingenting jag vet om döden och om er.


Dikt Botgöraren - Dan Andersson