Digaren Dan Andersson

Kom, lyssna på stormen som rytande talar, på berg som i ödslighet ensamma stå! Högt rullar hans rop över natthöljda […]

Så skön är väl ej glansen av stjärnor över byn, ej månens över grönskande dalar, som ljuset i dina ögon […]

Att sjungas vid bordet till mörkt öl. För den vinande nordan och vintern, broder, för den grånande morgonens stjärna klar, […]

Så sent har han irrat sig fram till vårt hus och vi se i dörrn hans höga gestalt, och han […]

Sjömanskrog i Hull vid H…street. Första och andra styrman på ångaren Dana sitta vid var sitt bord med var sin […]

Så tyst och så hög och med sång i sin blick som en drömmarnas konung ibland oss han gick. Och […]

Som liten drömde jag ordlöst ve om namnlösa ting, såg det onda ske, det som icke har slut eller hopp. […]

(Diktad på kafé Verdandi en skön afton) Du är ej mera vad du var, ditt tak är rökt och frätt, […]

Den heta dagens röda sol har sjunkit stilla ner i bergens svala skuggors famn och lyser Dig ej mer. I […]

Min synd är allt för tung att bäras mer – i säck och aska vill jag kläda mig. Med ansiktet […]