Digaren Dan Andersson

Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin […]

Han föddes vid Lasso, där löjorna simma i vågor, som glittra likt pärlor och vin. Han kom i det gulaste […]

Det sägs att en helig i tron, en profet, vars röst ljuder långt, som en malm, en cymbal, men som […]

År efter år Göteborg har vuxit och frodats som andra städer, där hugnad och ro och köpmäns nitiska iver, arbetsslavarnas […]

Längst, djupast i ändlösa skogar, bakom urberg, stupande grå, bortom svindlande, ändlösa hedar, där dagarna dödstysta gå, där jäser i […]

Jag sjungit, men sjöng aldrig för dem, som leva med glädje till döden. Jag sjunger som den, vilken ej har […]

Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst, vik, bekymmer ur snöhöljda bo! Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin […]

Jag önskar att jag haft Gudomlig eld uti min barm. Jag ville ega Gudars kraft i senig, hårbevuxen arm. Då […]

Till undertecknad en söndag med anledning av att han som fordom Israels barn högljutt knorrat framför kålrotsfatet. Detta är kålrotens […]

Det var en gång en man, som satt vid sin sinnessjuke brors dödsbädd och sjöng under det den döendes ögon […]