Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Till gumman pÄ Thermopolium Boreale och hennes jungfrur

KÀraste bröder, systrar och vÀnner,
si, fader Berg, han skrufvar och spÀnner
strÀngarna pÄ fiolen,
och strÄken han tar i hand.
Ögat Ă€r borta, nĂ€san Ă€r klufven:
si hur han stÄr och spottar pÄ skrufven,
ölkannan stÄr pÄ stolen.
Nu knÀpper han lite grand,
grinar
mot solen,
pinar
fiolen,
han sig förvillar,
drillar
ibland.
KÀraste bröder, dansa pÄ tÄ,
handskar i hand och hattarna pÄ!
Si pÄ jungfru Lona
röda band i skona,
nya strumpor, himmelsblÄ!

Si, Jergen Puckel flÀktar med hatten,
pipan i mun, och brÀnnvin som vatten
dricker han och gör fukter
med hufvud och hand och fot.
Gullguler rock med styfva dycrenger;
tÀtt uti nacken hÄrpiskan hÀnger,
ryggen i hundra bukter
och kindbenen stÄ som klot;
gapar
pÄ noten,
skrapar
med foten.
Pipan han stoppar,
hoppar
emot.
KĂ€raste systrar, alltid honnett:
bröderna dansa jÀmt menuett,
hela natten fulla.
Rak i lifvet, Ulla…
Ge nu hand – hĂ„ll takten rĂ€tt!

Si, hvem Àr det i nattrock, sÄ nÀtter,
med gula byxor, hvita stöfletter,
som dansar dÀr med Lotta,
den dÀr, som har röd peruk?
Ta mej sju tusan, se, tvÄ i flocken
sydda manschetter, snören pĂ„ rocken…
Drick, fader Berg, och spotta!
Tvi…svagdricka gör mig sjuk.
Kruset
ska rinna,
huset
ska brinna:
ingen ska klÀmta.
FlÀmta,
min buk!
KĂ€raste systrar, tagen i ring,
dansa och flÀkta, tumla och spring!
Var nu blind och döfver!
Spelman nu ger öfver,
raglar med fiolen kring.

Hej, mina flickor, lyfta pÄ kjolen,
dansa och skratta…hör basfiolen!
Ge fader Berg konfonium
och hogiands med gröna blan!
Hör, fader Berg, sÄg du, hvad hon heter,
hon dÀr vid skÀnken vindögd och feter?
”Gumman pĂ„ Thermophilium!”
Hon Ă€r det – ja, ta mig fan!
Trumpen
och blinder!
Gumpen
Ă€r trinder…
Hals-frĂ€s – min gumma!
Brumma,
dulcian!
KÀraste bröder, hÀr Àr behag:
hÀr Àr musik och flickor hvar dag,
hÀr Àr Bacchus buden,
hÀr Àr kÀrleksguden,
hĂ€r Ă€r allting – hĂ€r Ă€r jag.


Dikt Till gumman pÄ Thermopolium Boreale och hennes jungfrur - Carl Michael Bellman
«