Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Til Movitz MĂ„lare

Se hvar Movitz sitter dÀr
Vid sin tafla tyst och kÀr,
Ler och mÄlar
Med et ljuft besvÀr.
Verkstan glimmar glad och ljus,
Full med pottor, krukor, krus,
Glas och skÄlar,
Guld och glitter-grus.
PrÀgtigt sig en stÀllning för vÄrt öga höjer,
DÀr den spÀnda duken strÀckes kall och flat;
Framför sitter Movitz och sin pensel böjer,
Bildar en herdinna med sit blomster-fat;
Af des munn, söt som succat,
Hvarja kyss vÀrd en ducat.
* * *

Gubben ser för rolig ut,
Med filtmössa och surtout,
Penslar, Stifter,
Blandas hvar minut.
I lifstycket hvitt och blÄtt
Har han mÀssings-knappar fÄtt,
Tröjan skiftar
Purpur, gult och grÄtt.
Af grönt sidentyg mĂ€rk ÖgonskĂ€rmen prĂ„lar,
Som den röda nÀsan ger en skugga grön.
TvÄ glasögon vid hvar tinning skjuts med nÄlar,
NÀr han tyst proberar sina fÀrge-rön.
Movitz gör din Tafla skön;
Drick och tag din arbetslön.
* * *

Töm din flaska, gif dig tid,
Sen i din Olymp i frid
VĂ€rm dit snille
Och din tekning sprid.
Blunda vid hvart pensel-drag,
Gif din skönhet det behag
Som du ville
PÄ din bröllops dag.
Än sjelf Fröja kring hans vackra Ă€mne svĂ€fvar,
Än en Astrilds pil hans bröst til intet gör;
Än han vid den lĂ€tta Penseln ler ock bĂ€fvar,
Än innom et rosigt flor tvĂ„ prickar strör.
Movitz du ej tekna bör
Hvad Apelles blott tilhör.
* * *

Se Herdinnan trind och snörd,
UppÄ Astrilds vingar förd,
Hvar hon sitter,
Stor til blod och börd.
HÄret som bland pÀrlor knyts,
Uti mörka bucklor bryts;
Blodet spritter;
Ögats eld förbyts.
Bröstet svÀller högt, och hvar gÄng Nymphen andas,
Blixtrar fram et kors, et halskors af rubin.
Framför bröstet flor och blommor sammanblandas;
Tröjan snörd och lifvet Àr af Carmosin.
Knapt Apellis pensel fin
Bildat har sÄ skön Cousine.
* * *

Movitz i sin andakt dör,
NÀr han sist i vÄgor strör
TvÀnne prickar
Med et flor framför.
MÀrk hans eld Àr fin och stor;
TÀckt de gömmas i et flor.
Gubben nickar,
Och pÄ Nymphen glor;
Nymphen hon smÄskrattar, runkar hufvud, tiger,
Lossar pÄ sit pÀrlband, knyter sin salopp,
FlÀktar med solfjÀdren, sen med smÄ intriger
Narrar gubben frÄn sin tafla stiga opp,
DĂ€r han i sin blomster-knopp
Bildar Fröjas vackra kropp.


Dikt Til Movitz MĂ„lare - Carl Michael Bellman
 »