Dikt Til Fader Berg, rörande Fiolen
NĂ„ skrufva Fiolen,
Hej! Speman skynda dej.
KĂ€ra Syster, hej!
Svara inte nej,
Svara Ja sÄ bli Vi glada.
SÀtt dej du pÄ stolen,
Och stryk din SilfverstrÀng;
Röda strÄken slÀng,
Och med armen svÀng;
Gör ej Fiolen skada.
Du svettas, stor sak,
I BrÀnvin skall du bada;
Ty under detta Tak
Ăr Bacchi Lada,
[V:ello] – – Ganska rigtigt,
Ditt kall Àr vigtigt
BĂ„d för Ăra, Syn och Smak.
* * *
Bland Nymphernas skara
Ăr du omistlig man;
Du bÄd vill och kan
Mer Àn nÄgon ann
De unga hjertan binda,
Och kÀrlekens snara
PÄ dina strÀngar stÄr;
Hvarje Ton du slÄr,
Du et hjerta fÄr,
At konstigt sammanlinda.
Just pÄ en minut,
SmÄ ögon blifva blinda,
Och flickorna til slut
De bli sÄ trinda.
[V:ello] – – Hur du bullrar!
Men Nymphen kullrar,
Och du skrattar med din trut.
* * *
Jag Àlskar de sköna,
Men Vinet ÀndÄ mer;
Jag pÄ bÄda ser,
Och Ät bÄda ler
Men skiljer ÀndÄ bÄda.
En Nymph i det gröna,
Och Vin i gröna glas:
Lika godt Calas,
BĂ„da om mig dras.
Ge strÄken mera kÄda;
Confonium tag dÀr
Uti min gröna LÄda;
Och Vinet stÄr ju hÀr.
Jag Àr i vÄda.
[V:ello] – – Supa, dricka,
Och ha sin flicka,
Ăr hvad Sancte Fredman lĂ€r.