Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt SĂ€ng, sent om Aftonen

Fram med Bas-Fiolen, knÀpp och skrufva,
[V:ello.] – – – – Skjut skrufven in;
Pip och kuttra som en turturdufva
[V:ello.] – – – – för makan sin;
SlÀng din Peruk och bulta din Hjessa,
Blif ej svartsjuk, blödig och rÀdd;
LÄt mina ögon tÄrar prÀssa
UppÄ Ulla Winblads bÀdd.

* * *

Fader Berg gutÄr, mitt bröst mig klÀmmer,
[V:ello.] – – – – Mitt hjerta kĂ€nn,
Hur det klappar vid hvar Ton du stÀmmer,
[V:ello.] – – – – Och svider sen,
NÀr jag ser dig sÄ tÀnk att jag finner
Kyla, svalka, ro i mitt bröst,
Ty med ditt glas du mig pÄminner
At mot kÀrlek finnes tröst.

* * *

Men mitt öga ser som i en dimma
[V:ello.] – – – – Just Fröjas graf;
En Paulun kring hvilken Lampor glimma.
[V:ello.] – – – – Drag skorna af;
Helga det rum, dÀr skönheten kastar
Sina liljor döden till rof.
Du min Vestal til mÄlet hastar,
Och min sjÀl Àr i behof.

* * *

Si den hvita barmen hur han flÀmtar,
[V:ello.] – – – – KnĂ€pp lite grand.
Si hur hon sin Myrten-krona hÀmtar
[V:ello.] – – – – Utaf min hand.
Si hÀnnes ögon trotsa just döden
Med sin klarhet, styrka och fÀrg.
Hör hÀnnes sÄng om Jungfrurs öden;
Hör du, hör du Fader Berg?

* * *

Si nu kött och blod i skönsta prydnad
[V:ello.] – – – – Förklara sig.
Mina kÀnslor frÄn förnuftets lydnad
[V:ello.] – – – – Nu draga mig,
Draga mig dit, just dit dÀr du ligger.
Än fĂ„r du ej lida utaf;
Nu skal du dö min Nymph! – Jag tigger.
Qvickna Ă„ter i din graf.


Dikt SĂ€ng, sent om Aftonen - Carl Michael Bellman
«