Svensk poesi

Dikt på svenska

Dikt Pastoral, dedicerad till herr assessor Lundström

Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin,
eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?
Dörrarna öppnas af vädren med våda –
blommor och granris vällukt ger.
Duggande skyar de solen bebåda,
som du ser.
Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet – hvad?
”Gudomligt att beskåda!”
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken,
som går fram? ”Å, ja!”
Än på långt håll mellan diken
åkrarna –
ä’ke det gudomligt? Dessa ängarna?
”Gudomliga,
gudomliga!”

Skål och god middag i fönstret, min sköna!
Hör huru klockorna hörs från stan,
och se hur dammet bortskymmer det gröna
mellan kalescher och vagnar på plan!
Räck mig ur fönstret, där du ser mig stanna
primo en skorpa, secundo en kanna
Hoglands vin!
Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet – hvad?
”Gudomligt att beskåda!”
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken,
som går fram? ”Å, ja!”
Än på långt håll mellan diken
åkrarna –
ä’ke det gudomligt? Dessa ängarna?
”Gudomliga,
gudomliga!”

Nu ledes hingsten i spiltan, min Ulla,
gnäggande, stampande, i galopp.
Än uti stalldörrn dess ögon de rulla
stolt opp till fönstret, till dig, just dit opp.
Du all naturen uppeldar i låga
med dina ögons varma prål.
Klang, nervid grinden, i varmaste råga,
klang, din skål!
Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet – hvad?
”Gudomligt att beskåda!”
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken,
som går fram? ”Å, ja!”
Än på långt håll mellan diken
åkrarna –
ä’ke det gudomligt? Dessa ängarna?
”Gudomliga,
gudomliga!”


Dikt Pastoral, dedicerad till herr assessor Lundström - Carl Michael Bellman