Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 79, Afsked til Matronorna, synnerligen til Mor Maja Myra i SolgrÀnden vid Stortorget, Anno 1785

Charon i Luren tutar,
Stormarna börja hvina,
Trossar och tÄg och klutar
Lossna nu til slut;
MĂ„nan sin rundel slutar,
Stjernorna sorgligt skina,
Til sin förvandling lutar
Snart min lifsminut;
Snart nu mitt Timglas utrinner,
Charon ror alt hvad han hinner,
Vattnet vid Ă„ran,
Pollrar i fÄran,
Och pÄ det blanka
SvÀfvar en Planka,
Kolsvarta Lik-paulunen gungar floden fram,
Vid rök och dam :||:
Och Gastars tjut.
* * *

Krögar-Madamer raska,
StÀrken mig pÄ min resa,
NĂ€r jag til FĂ€drens aska
Samlas skall i natt.
Krögarne stÄ sÄ baska,
Rödblommiga och hesa,
Borga mig knapt en flaska,
PĂ„ min gamla hatt.
Mor dÀr pÄ taflan vid disken,
Stryk ut tvÄ öre för fisken;
Ditto, det öret
För det gamla smöret;
Noch för den Älen
I gröna skÄlen;
Noch för den dÀr Potates, som jag mig drar,
Hvad den var rar :||:
Och trind och platt.
* * *

Jag gör mitt Testamente,
DÀr jag vid stÄnkan sitter;
LĂ€s du sjelf opp Patente,
LĂ€s Mor Maja sjelf;
Bort verldsligt Regemente,
Verlden blir mera bitter,
Stjernklara firmamente,
Mig nu öfverhvÀlf.
Men mer jag stÄnkan nu skakar,
Klang, hvad den Vörten mig smakar!
Skummet det jÀser,
Fradgar och frÀser,
Dropptals frÄn truten,
Ned pÄ Surtouten.
Det gör mig godt Mor Maja, det var öl med rang.
Klang Mutter, klang! :||:
Vid Charons Älf.
* * *

Hufvud pÄ axeln hÀnger,
Kroppen sig framÄt lutar,
Nacken den slÄr och slÀnger.
Men, O Gudar! men
Ögat med tĂ„rar blĂ€nger,
UppÄ de granna klutar,
Som fordom med Ducriner,
KnÀptes trÄngt igen;
Men se pÄ Böxorna bara;
SÀj À de plaggen ej rara?
Söndrig Àr vÀsten,
Lappad Àr resten,
Strumporna korta,
HĂ€larna borta,
Och den dÀr dyra Skjortan var, Mor Maja mÀrk!
Beckmanskans SĂ€rk :||:
För tu Är sen.
* * *

Nu stÄr jag midt i bÄten,
Kors hvad det roret gnislar,
Skuggorna hela brÄten,
Squalpa bak och fram;
Eolus quÀfver grÄten,
Charon pÄ pipan hvislar,
Hjelp! hör den mörka stÄten
För et hiskligt larm;
Blixt, Norrsken, Dunder och fasa,
Rundt kring om skyarna rasa,
Karlevagnen hvÀlfver,
Glimmar och skÀlfver,
Stjernorna slockna,
StrÀnderna tjockna,
Tils i den svarta skuggan inga himlar syns;
Mitt qual begyns, :||:
God natt Madame!


Dikt N:o 79, Afsked til Matronorna, synnerligen til Mor Maja Myra i SolgrÀnden vid Stortorget, Anno 1785 - Carl Michael Bellman