Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 45

N:o 45.

Om ödet mig skull’ skicka
En skön och dugtig flicka, :||:
At med sitt pip och qval
Mit öma bröst bedra;
A a a a
Jag skull ej som andra göra,
Efter folkets sqvaller höra,
Den hÀnne ville röra,
Skull’ mig betala bra.
Ha ha ha ha :||:
Den hÀnne ville röra
Skull’ mig betala bra.

NĂ€r hon gick ut til andra
SĂ„ skull’ jag hemma vandra :||:
Emellan Skafferi och KĂ€llarsvaln, hvaba?
A a a a
Jag skull’ intet bry min hjerna
Om den prydnad hon mig Àrna,
Blott Bacchi saft och kÀrna,
Flöt i Buteljerna.
Ha ha ha ha :||:
Blott Bacchi saft och kÀrna
Flöt i Buteljerna.

Om hon mig sÀngen neka,
Ell’ ut Ă„t dörren peka, :||:
Det kosta kanske pĂ„ – men Mor hon vill sĂ„ ha.
A a a a
Om de frÀmmande, kan hÀnda,
Med Pistolerna upspÀnda,
Mig kasta öfver Ànda,
Hvad skull’ jag göra? hva?
Ha ha ha ha :||:
Mig kasta öfver Ànda
Hvad skull jag göra? hva?

DĂ€r kommer till exempel
En andlig man ur Tempel :||:
Som med en vördig min drar af sig handskarna;
A a a a
Som han Àr en man af vÀrde,
Och jag trifs ej bland de lÀrde,
SÄ gÄr jag mina fÀrde
Och lÀmnar tofflorna.
Ha ha ha ha :||:
SÄ gÄr jag mina fÀrde
Och lÀmnar tofflorna.

Och sen af garnisonen
Kom den och den Baronen, :||:
Min hatt i fenstret sÄg, bland andra hattarna,
A a a a
Och jag skulle blott bejaka
At jag sofvit hos min maka,
Helt sÀkert jag mig staka,
Och stode Chapeau-bas.
Ha ha ha ha :||:
Helt sÀkert jag mig staka,
Och stode Chapeaubas.

En an gÄng kunde hÀnda,
Jag ville hem Ät vÀnda, :||:
Och ljuset Ànnu brann emellan luckorna,
A a a a
At min Ängel börja spotta,
Mig bĂ„d’ prygla och hundsfotta,
Och kanske ur sin potta
Gaf mig et cetera.
Ha ha ha ha :||:
Och kanske ur sin potta
Gaf mig et cetera.

Men sÀj pÄ tro och Àra,
SÀj, kan man mer begÀra, :||:
Än at jag sjelf ser bort och hĂ„ller ljusena,
A a a a
Sen nÀr jag dem sjelf insöfver;
Kanske om jag dÄ behöfver,
Knapt et glas vin blir öfver
För mitt besvĂ€r – hvaba?
Ha ha ha ha :||:
Knapt et glas vin blir öfver
För mit besvĂ€r – hvaba?


Dikt N:o 45 - Carl Michael Bellman