Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 44

N:o 44.

Gamle bror Jockum, klang vid denna rÄgan!
Hur mĂ„r din tĂ€cka fru! – Hvaba?
Tackar ödmjukast för god efterfrÄgan,
Efter omstÀndigheterna.
Ja, ja, ja, ja! jag mĂ„ vist grĂ„ta. –
KĂ€ra bror Jockum lilla! – Innan kĂ„rt
SÄ blir all ting för mig en gÄta;
Jag kan aldrig Mor förlĂ„ta. –
Strunt! tag dit glas, slÄ sorgen bort.

Hvad Àr det dÄ som dig sÄ hjertligt söker?
Posito litet kĂ€rleksgnabb. –
Nej, nÀr pÄ Nobis jag min pipa röker,
MÄste jag höra jÀmt begabb.
En visar Jockums gamla panna
Skrattar i nÀfven, gluttar och ser ner,
SĂ„ at jag just, ja vid min kanna,
Just har lust den karln förbanna. –
HÄ! bagatell, hvad Àr det mer!

Men à propos À flera Àn den lÄnga
Som vĂ€ltra sig i din Paulun? –
Ja, Gunstig bror! de Àro mÄnga, mÄnga
Fler Àn i bolstren finnas dun.
GrĂ„ten stĂ„r mig i halsen broder. –
HÄ, hÄ! hvad dricker du för sort? hÄ hÄ!
HĂ€ll pĂ„ af dessa Viners floder. –
Snart jag stĂ„r vid Charons roder –
HÄ, Bagatell! drick du ÀndÄ.

Men sÀj, bror Jockum, plÀr hon ej dig klappa,
Ge dig en kyss nĂ€r du gĂ„r ut? –
Å, jo hon sĂ€jer: Pappa lilla Pappa,
Blif intet kall, tag din Surtout;
Skrufvar Peruken tÀtt kring öra;
Men, uti pannan har hon mycket grÀl.
KĂ€ra bror, hvad skall jag göra? –
Med din Rörom sÄckret röra,
Dricka i botten och mÄ vÀl.


Dikt N:o 44 - Carl Michael Bellman