Svensk poesi

Dikt på svenska

Dikt N:o 44

N:o 44.

Gamle bror Jockum, klang vid denna rågan!
Hur mår din täcka fru! – Hvaba?
Tackar ödmjukast för god efterfrågan,
Efter omständigheterna.
Ja, ja, ja, ja! jag må vist gråta. –
Kära bror Jockum lilla! – Innan kårt
Så blir all ting för mig en gåta;
Jag kan aldrig Mor förlåta. –
Strunt! tag dit glas, slå sorgen bort.

Hvad är det då som dig så hjertligt söker?
Posito litet kärleksgnabb. –
Nej, när på Nobis jag min pipa röker,
Måste jag höra jämt begabb.
En visar Jockums gamla panna
Skrattar i näfven, gluttar och ser ner,
Så at jag just, ja vid min kanna,
Just har lust den karln förbanna. –
Hå! bagatell, hvad är det mer!

Men à propos ä flera än den långa
Som vältra sig i din Paulun? –
Ja, Gunstig bror! de äro många, många
Fler än i bolstren finnas dun.
Gråten står mig i halsen broder. –
Hå, hå! hvad dricker du för sort? hå hå!
Häll på af dessa Viners floder. –
Snart jag står vid Charons roder –
Hå, Bagatell! drick du ändå.

Men säj, bror Jockum, plär hon ej dig klappa,
Ge dig en kyss när du går ut? –
Å, jo hon säjer: Pappa lilla Pappa,
Blif intet kall, tag din Surtout;
Skrufvar Peruken tätt kring öra;
Men, uti pannan har hon mycket gräl.
Kära bror, hvad skall jag göra? –
Med din Rörom såckret röra,
Dricka i botten och må väl.


Dikt N:o 44 - Carl Michael Bellman