Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 42

N:o 42.

Judith var en riker Enka.
Kors det talet lÄter stort.
Hopp i brudsÀng kan man tÀnka
Har hon ofta gjort.
Men nu sofver Judith!
Ja, lÀt henne sofva.
Ej Àr förbudit
Hjeltinnor at lÄfva
Ja för Manasses fru
Vi klinga, jag och du. :||:

Judith var utaf naturen
Liten, knubbig, röd och hvit;
Vackert barn i Jungfru-buren,
VĂ€rd en natt-visit.
Men nu sofver Judith!
Och vi Ànnu lefva.
Ej Àr förbudit,
SmÄ döttrar af Eva,
At dricka hÀnnes skÄl
Drick Chloris hvad du tÄl. :||:

Far Manasse, hÀnnes maka,
Dog vid sexti Ă„r omtrent.
Gubbar, saften som vi smaka,
Är ju exellent?
Men nu sofver Judith!
Och vi Àro raska.
Ej Àr förbudit,
At hedra dess aska.
Manasse gubben dog.
DĂ€r han vid ladan stog. :||:

Gubben gick med bara magen.
PĂ„ sin Ă„ker kornet skar;
Af stark hetta midt pÄ dagen,
Dödde kÀra far.
Men nu sofver Judith!
Manasse Àr döder!
Ej Àr förbudit
För oss, kÀra bröder,
At sjunga Judiths lÄf.
Sof sött Hjeltinna, sof. :||:

Nu var mycken sorg och fara
Rundt omkring Bethulien;
Holofernes med sin skara
Var ej Landets vÀn.
Men nu sofver Judith!
LÀt sofva den sköna.
Ej Àr förbudit
Dess hjesse at kröna;
Men ett mitt hjerta skÀr,
Dess krona blodig Àr. :||:

Judith gick som en hjeltinna
Juda barn til et försvar,
Abra hÀnnes tjenarinna,
Vin och olja bar.
Men nu sofver Judith
Helt tyst i sin gömma!
Ej Àr förbudit
VÄr flaska at tömma;
SÄ drick min granne dÄ,
LÄt vÄr hjeltinna gÄ. :||:

Vinets kraft och qvinno-tÄrar
Elda Holofernis blod,
Lilla Judith honom sÄrar,
Tar hans lifs Klenod.
Men nu sofver Judith
Som blotta en klinga!
Flickor förbudit
Et hjerta sÄ stinga.
Men Holofernes, hör,
I Judiths armar dör. :||:

Holofernes hela natten
Legat drucken i paulun,
Judith kom, han kÀnde patten
PĂ„ den lilla Frun.
Men nu sofver Judith,
Som högg’en vid öra.
Altid förbudit
En flicka fÄ röra.
Fru Judith skön och rik,
VĂ„r tids Mamseller lik. :||:

Holofernes bussar hoppa,
Judith kom med lagrar tÀck,
Pigan Abra hufvud stoppa
I en gammal sÀck.
Men nu sofver Judith!
Hon orkar ej tala.
Hufvud var ludit
Och blodet det sqvala.
Et spel med blodig trumf.
Se Judith i Triumf! :||:

Judiths stoft uti en masse,
Fins bland vÄra FÀders ben;
Holofernes och Manasse
Äro multna ren,
Men nu sofver Judith,
Och saken mÄ glömmas.
Det Àr dig budit
At flaskan bör tömmas;
Ja, för Manasses Fru
SĂ„ klinga jag och du. :||:


Dikt N:o 42 - Carl Michael Bellman