Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 40

N:o 40.

Ahasverus var sÄ mÀgtig,
Med en Persisk krona prÀgtig;
Ja, hans riken voro, drick kÀra du,
Hundra tjugo sju.
Ahasverus satt sÄ guldgul och sur,
Som et lejon i en jungfru-bur;
VÀllust var hans Àra.
LÄt oss nu förtÀra,
Och vÄr flaska töma ur.

Slottet fullt af hÀrligheter,
Och skarlakan til tapeter;
BÀnkar voro dÀr af bara gull,
Aj aj aj lull lull!
Stort calas nu uti Susan var,
JĂ€mt ett hundra Ă„ttatio dar;
Kungen sjelf tractera.
LĂ€t oss dricka mera;
LĂ€t oss klinga par om par.

Ahasveri bord det prÄlar;
Vin bars fram i gyldne skÄlar;
Spicke skinka, hÀrlig sommar mat,
LÄg pÄ silfverfat.
Liksom hos vÄr Konung plÀgar ske,
Fick Landshöfdinge och Öfverste
Vid hans tafel spisa.
Sjungom nu vÄr visa,
LÀt oss vÀnligt hjerta ge.

Man ser af de helga skrifter,
Ahasverus han var gifter,
Drottning Vasthi hette hans gemÄl;
Drickom hÀnnes skÄl!
HÀnnes MajestÀt i Persien
Bröt mot Kungen som sin Àgta vÀn;
NĂ€r han ville leka,
Börja hon at neka;
MÄngen gumma gör sÄ Àn.

Kungen uppÄ sjunde dagen,
Utaf vin och kÀrlek tagen,
Skickar sina tvÄ Camrerare
At sin Drottning be;
Gud nÄ den som nÀr han flickan ser,
Ej gÄr sjelf men skickar sin Camrer;
Den Àr att beklaga.
LĂ€t oss glasen taga,
LĂ€t oss dricka mer och mer.

Drottning Vasthi vil ej lyda,
LĂ„t en ann sin krona pryda;
Pigan Esther fick en gyldne skrud,
Blef en Kunga-brud.
Hon had’ en Cousin Mardochai;
Judar Àro skÀlmar, veta vi.
SkÄl för gamla Juden!
SkÄl för unga bruden!
SkÄl för hela frieri!

Juden satt vid Kungens trappa,
SlÀpte flickor in som klappa;
Lagom sysla för en Jude nog,
Jungfru-bur och krog.
TvÄ Camrerare vid dörren stÄ,
Hviska at de skulle Kungen slÄ;
Saken sig förvÀrrar,
Och de gode herrar
Blefvo hÀngde bÄda tvÄ.

Hör nu pÄ hur Drottning Esther
Böd til mÄltids mÄnga gÀster;
Sjelf hans Exellence Herr Haman kom.
Gubbar drickom om!
Ahasverus drack och Ester gret;
Skönhet gör i verlden stor förtret.
Haman med ducriner
Sig i galgen svÀnger,
Pussig, stinder, blÄ och fet.

Ahasverus ful och bister,
SĂ„g sin Premier-Minister,
I en galge femti alnar hög;
SÀj mig om jag lög.
Juden sen som Kungens bÀsta vÀn,
SvÀngde sig i purpur-mantelen,
Med en gyldne krona,
Vacker hufvud-bona.
LĂ„t oss dricka, drick, ja men.

Si sÄ ser man verldens snara!
Höghet ofta stÄr i fara;
Lyckans tempel Àr en hisklig brant,
Är det icke sant?
Stolte Haman rep och mössa bÀr,
SÄdan hufvud-bonad gör besvÀr.
Ahasveri lÀra,
Dricka och förtÀra,
Är det enda jag begĂ€r.


Dikt N:o 40 - Carl Michael Bellman