Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 38, Rörande Mollbergs paradering vid korporal Bomans grav

Rörande Mollbergs paradering vid korporal Bomans grav.

Undan ur vĂ€gen – se hur profossen med plymager
svÀnger gullyxan, tills allt blir undanröjt!
Se, piparn, stolt med smÄ mustascher,
trind och rödblommig, tar fram sin mÀssingsflöjt.
Trumslagarn trumlar…
Mollberg framför gÄr pÄ tÄ,
ryter och mumlar
och ropar: ”StĂ„!”

Se den dÀr token, sÄ desperat han armen svÀnger,
vÀlver en pinne och dunkar pÄ ett skinn.
TvĂ„ tallrikar en annan slĂ€nger…
en i ett valthorn han pruttar, tjock och stinn.
En gÄr och pinglar
med en grytring mot ett spjÀll,
samlar i ringlar
et dödligt skrÀll.

TjÀnar, Mollberg! Se, hur han tÀtt och hjulbent kliver,
grÄtÀgd och blixtfull och som en anka from!
Och efter trippa i full iver
Lejon och Lustig och Lax och Dunderbom
Skörtet han viker
och uppÄ gehÀnget ser.
Hör, hur han skriker:
”StĂ„…rĂ€ta er!”

Nicka Ă„t Mollberg – ser mutter inte hur han nickar,
lyfter pÄ hatten och grinar uppÄ skÀmt?
I takten han pÄ klacken vickar:
ett tu och ett tu – hĂ„ll takten… trampa jĂ€mnt!
Se hur han sprÀtter
med ny piskperuk och skor,
vita stövletter
och sorgeflor!

Se Dalbergs Kajsa, var hon i gluggen stÄr och grÄter,
blödig och vindögd och med en svarter kjol!
Hör, ini grĂ€nden harpan lĂ„ter –
krÀgarn han skrattar och spelar pÄ fiol.
Liksom en nunna,
Bomans Ànka, prydd med dok,
full mot en tunna
stÄr med sin bok.

DĂ€r gĂ„r processen…Kamrater, vem Ă€r död i grĂ€nden?
Jo, korpral Boman, som lĂ„g sĂ„ vattusjuk…
Se Christian Wingmark, nÀrmsta frÀnden,
med viter nÀsduk och svart rosettperuk!
Han mitt i lede
gĂ„r vid Bergström – sĂ„ dĂ€rnĂ€st
kyparen Ede,
och sÄ en prÀst.

DÀr gÄr orgtramparn, och sÄ tornvÀktarn i Katrina,
krögarn pÄ Sodom och krögarn pÄ Krypin.
Rör spelet, lÄt trianglar vina!
Trumslagarn virvlar och dunkar pÄ ett skinn
TÀtt framför vakten
lunkar klockarn, röd och full,
hÀr efter takten
en skovel mull.

Ja, korpral Boman han har kastat plit och balja:
nu Àr han döder.
”Ack, Ă€r han död – bevars!”
han sista gÄng mustaschen talja
pÄ Bruna Dörren i fjol den sista mars.
Vi tyckas raska –
men vad Àr vÄrt liv? Ett bloss.
Boman, din aska
hedras av oss!

Rider er djĂ€vuln – stĂ„ rĂ€tt i ledet, rĂ€tta felet!
Höger-om vÀnder er! Skyldra med musköt!
Musköt pÄ axel! Rör pÄ spelet!
LĂ€gg an i vĂ€dret! Ge fyr…för fot, ditt nöt!
Bomans mandater
prisas uti Bacchi trakt…
Hurra, kamrater –
tack för god vakt!


Dikt N:o 38, Rörande Mollbergs paradering vid korporal Bomans grav - Carl Michael Bellman