Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 33

1:o om fader Movitz’ överfart till DjurgĂ„rden och 2:o om
den dygdiga Susanna.

Was ist das? – ge rum vid roddartrappan! Undan,
birfilare, skoputsare, tullsnokar och matroser… Hurra!
LĂ€gg till stjĂ€rten pĂ„ ölkannan… Trumf i bordet… Tig,
kĂ€rring… Svavelstickor – sex knippor för en vitten… Trumf i
bordet! Åtta styver hĂ„ller jag… Kurage,
du gamla granadör! VÀnd upp och ner pÄ bolsfoten! Kullerbytta
med madammen i skjulet, citronerna pÄ duken och spinnrocken pÄ
taket och hollĂ€ndarn pĂ„ kistan… ur vĂ€gen, kolgubbar, tvĂ€tterskor
och mjölkkĂ€rringar… Gör inte av med nylĂ€nningen med sudna
kringlorna om halsen… GutĂ„r – sup mit till… SlĂ€pp fram Movitz
med basfiolen! Mak Ät er, sillpackare, bagarpojkar, nžrnbergare,
skrÀddare och fÄgelfÀngare! Stig undan, her uppsyningsman eller
nersyningsman eller vad du Àr för en brohuggare.. HjÀlp upp
blinda gubben med liran… Skuffas lagom! … SlĂ„n pĂ„ truten!- SlĂ€pp
fram den dÀr gullsmidda herren med björnarna som dansa polska.
Si tocken amfojö, Susanna med en markatta pÄ axeln och en
sĂ€ckpipa i mun. – Trumla, trumslagare, Harlekin dansar och slĂ„r
benet! – Ta fast tjuven! – Grevens lakej sĂ€tter Ă„tta styver i potten;
Ă„tta styver för jungfrun, tvĂ„ styver för Susanna. – Trumf i klöver! –
DĂ€r kommer Movitz. – Åtta och Ă„tta gör mej sexton, fyra till sĂ„ har
jag sjutton. – mera klöver! – Sex och sex Ă€r tolv. – Åt du opp hjĂ€rter
fru? – Ja du har vunnit. Kors, sĂ„ du ser ut, movitz! – nog kĂ€nner jag
igen peruken; han har lÄnt skoflickarens peruk som bor mittemot
Wismar i kolmĂ€targrĂ€nd. – Lustigt! Basfiolen pĂ„ ryggen, tulpan pĂ„
hatten, valthornet under armen och buteljen i fickan. – Stig i bĂ„ten!
– Vad sĂ€jer den dĂ€r gullsmidda Ă€ppeltysken med markattan pĂ„
axeln? – Li diable, il porte son violon, oui, par dessus l’e„paule
comme le suisse porte la hallebarde. – nu tar han till valthornet. –
Prutt, prutt, prutt, prutt! – Ach, tu tummer taifel! Er ferschteht sich
auf der musik wie ein Kuh auf den mittag. Movitz, bruder, willstu
was Kirschen haben? – stig i bĂ„ten, Susanna! Akta köttkorgen!
Hoppa, ner lilla syster med klippingshandskarna och fiskkassan!
Var har hon varit? – Borta och mĂ„nglat. – HĂ„ll ut, hĂ„ll ut, hĂ„ll ut!
Vart bĂ€r det? – Åt varvet. Le diable, oh que non. – Dit justement
hvor jeg peger, hvor then lille mensch, then soldat med gule
pexerne sitter i packen und beschteller. – Non, non, non, non, ce
n’est pas l’a. Richtich; nĂ„ DjurgĂ„ln, – Oui DjurgĂ„l, oui djurgĂ„l, oui par
djĂ€vla besitta!- MĂ€ster Nilses. – Gantz richtich. – Huta Ă„t krögarn pĂ„
bryggan! DĂ€r stĂ„r han och skĂ€ller pĂ„ musikanten. – Ah, il a peur
d’e„tre battu. Fripon! – kanalje! Hundsfott! Kanalje! MĂ€ster Nilses? –
Oui, que le diable t’emporte! – Hur hĂ€nger det iop? – Excusiren sie
mich; das ist alles lapperey; er sagt nur der klÀger, dass er oftmahls
seine bezahlung gefordert und dass es der andere nich geachtet hat,
sondern ihm ellezeit mit schmĂ€hworten begegnet ist. – Hurra! Stöt i
valthornet! Susanna sjunger, vÀdrena spela och böljorna gunga.
Skjut ut!

Stolta stad!
Jag nu glad
förglömmer ditt prÄl,
ditt buller, larm och skrÄl,
dina slott och torn.
Movitz, blÄs i ditt horn!
Böljan slÄr,
bÄten gÄr
bland jakter och skutor spanjefararn stÄr
segelstinn,
gÄr snart in
i Cadix och Dublin.

nalle, vill du ha nötter? – GĂ„ inte sĂ„ nĂ€ra björnarna!
– Stilla! Nymfen sjunger och sefiren följer hennes stĂ€mma.

Klang och skott!
Kungens slott
mot skyarna höjs,
och ögat ömt fönöjs.
i en Ă„ldriger dal
syns en arsenal.
PĂ„ en mur
syns en kur
med gluggar och flaggor, mordgevÀr och lur;
frÄn dess vall
dÄn och knall;
frÄn bergen Äterskall.

VĂ„gorna glĂ€nsa och glittra, de svalkande ilningarna förnöja. – Kostar
det pĂ„, Movitz? – GutĂ„r! – Men se vid stranden snett över! Se vad
blÄgula och gröna bilder som timra i skuggan av den upp och
nedvÀnda mörkbruna kölen. harmarna knacka sÄ tÀtt. MÀrker du Ät
höger en grekisk tempelbyggnad pÄ en höjd? Och nedanför i
vattubrynet, – se vad för en skog av gungande master med
fladdrande vimplar. – Solen baddar, klockorna ringa, trummorna
dundra, fanorna flÀkta, pikarna glimma, klockspelarn drillar och
klĂ€mtar. – Korken ur buteljen! – Movitz kastar hatten och peruken i
böljorna, och dricker hela vĂ€rldens skĂ„l. – Klang i hornen! Vila pĂ„
Ă„rorna. Sjung, Susanna!

Vad jag ser!
Ulla ler.
Solhatten i hand
med rosen röda band,
bröstbukett, gröna blan,
nopkinskjol, falbolan,
Skön och kÀnd,
snörd och spÀnd
hon hoppar ur bÄten med en kullrig lÀnd.
KĂ€ra du,
jag rev nu
mitt förklÀ mitt itu.

Raljeri!
LĂ€t nu bli;
jag skulle bara gÄ
till slaktarhuset. – NĂ„!
men nu sitter jag hÀr;
det i hjÀrtat mig skÀr.
Innankort
vÄr transport
Ă€r framme. sitt stilla, tag min ros ej bort!
Förr, mossiö,
skall jag, mö,
i dessa böljor dö


Dikt N:o 33 - Carl Michael Bellman