Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 32, Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp

Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp.

Kors, utan glas du ser ut, din kanalje,
som ett rankigt skepp pÄ böljan utan flagg,
utan kopass och i brusande svalge
strandat, plundrat, fullt av fattigdom och agg.
strĂ„ken… lĂ„t se… Ă€ masten, skeppet förer:
Skjortan blir seglet, vimpeln nattkappan Ă€r –
klippor och skÀr
À krogar hÀr och dÀr.

Lik en shebeck, som i vÄgen arbetar,
drives av och an, men stundom gör en lov
och som i tusende vinklar uppletar
ny förfriskning, kÀrl och tunnor, kap och rov!
Jag Àr Neptun, som vÄg och seglen rörer;
och denna Liljans krog Àr hamnen, jag tror.
Och krögarmor
hon Àr valfisken, bror!

Lustigt plaisir… Jag bara med dig skĂ€mtar!
HĂ€r har du ditt glas – lĂ€gg ut! Nu vinden blĂ„s.
Sök upp din grav… snart grifteklockan klĂ€mtar,
och din gamla brÀnnvinsskuta hon förgÄs.
Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
Ànglarna bÀrga sjÀlen uti en slup.
Sjunk i ditt djup –
tag till valet en sup!


Dikt N:o 32, Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp - Carl Michael Bellman