Svensk poesi

Dikt på svenska

Dikt N:o 32, Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp

Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp.

Kors, utan glas du ser ut, din kanalje,
som ett rankigt skepp på böljan utan flagg,
utan kopass och i brusande svalge
strandat, plundrat, fullt av fattigdom och agg.
stråken… låt se… ä masten, skeppet förer:
Skjortan blir seglet, vimpeln nattkappan är –
klippor och skär
ä krogar här och där.

Lik en shebeck, som i vågen arbetar,
drives av och an, men stundom gör en lov
och som i tusende vinklar uppletar
ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov!
Jag är Neptun, som våg och seglen rörer;
och denna Liljans krog är hamnen, jag tror.
Och krögarmor
hon är valfisken, bror!

Lustigt plaisir… Jag bara med dig skämtar!
Här har du ditt glas – lägg ut! Nu vinden blås.
Sök upp din grav… snart grifteklockan klämtar,
och din gamla brännvinsskuta hon förgås.
Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
änglarna bärga själen uti en slup.
Sjunk i ditt djup –
tag till valet en sup!


Dikt N:o 32, Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp - Carl Michael Bellman