Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 30, Till fader Movitz, under dess sjukdom, lungsoten. Elegi

Till fader Movitz, under dess sjukdom, lungsoten. Elegi

Drick ur ditt glas, se döden pÄ dig vÀntar,
slipar sitt svÀrd och vid din tröskel stÄr.
Bliv ej förskrÀckt, han blott pÄ gravdörn glÀntar,
slÄr den igen, kanske Àn pÄ ett Är.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
KnÀpp nu oktaven:
stÀm dina strÀngar, sjung om livets vÄr!

Guldguler hy, matt blomstrande smÄ kinder,
nedkramat bröst och platta skulderblad.
LÀt se din han! Var Ädra blÄ och trinder
ligger sÄ svÀlld och fuktig som i bad;
handen Àr svettig och Ädrorna stela.
KnÀpp nu och spela,
töm ur din flaska, sjung och drick var glad!

Himmel, du dör, din hosta mig förskrÀcker;
tomhet och klang, inÀlvorna ge ljud;
tungan Àr vit, det rÀdda hjÀrtat klÀcker,
mjuk som en svamp Àr sena, mÀrg och hud.
Andas! – Fy tusan, vad dunst ur din aska!
LĂ€n mig din flaska!
Movitz, gutÄr! SkÄl! Sjung om vinets gud!

Utur hans kÀrl din död i droppar flutit
helt oförmÀrkt med löje, sÄng och ro.
Ja, detta glas bedrövligt inneslutit
glödande maskar, vill du, Movitz, tro.
Allt Àr förtÀrt, dina ögon de rinna,
tarmarna brinna.
orkar du ropa Ă€n gutĂ„r? – Jo jo.

NÄ sÄ gutÄr! Dig Bacchus avsked bjuder,
frÄn Fröjas tron du sista vinken fÄr.
Ömt till dess lov det lilla blodet sjuder,
som nu med vÄld ur dina Ädror gÄr.
Sjung, lÀs och glöm, tÀnk, begrÄt och begrunda!
Skull’ du Ă„stunda
Ă€nnu en fĂ€lsup? Vill du dö? – Nej, gutĂ„r!


Dikt N:o 30, Till fader Movitz, under dess sjukdom, lungsoten. Elegi - Carl Michael Bellman