Svensk poesi

Dikt på svenska

Dikt N:o 22, Til the Nybyggare på Gröna Lund

Til the Nybyggare på Gröna Lund.

De dyrbaraste gåfvor utöfas ofta af den lekande
Naturen under den mildaste himmel, då de dödliga
med bleknade anleten ej mägta pryda sina
kinder med den purpur, som de lysande Blommor
vid morgonstunden sprida. Man ser uti frusande
floder en Skönhet kasta sina pärlor, –
Hvad! kasta säger jag? – Jo med snöhvita finger,
som täfla i glans med de Orientaliska pärlor.
De gyllende Fiskar i China upstiga i svafvelgul
ånga utur berliner-blå katsor, fästade med rosenröda
bandvippor. – Hvad säger jag? Skördemännen
på Åkrarne i det rika Indien kunna knapt
i sina små glimmande Jackor förliknas med de
violetta silfver-ax, som skördas af deras Agatliar.
Dryckes-kärlen vid de sorlande bäckar finnas
uti Castanie-trän högt upsatta med konstigt
virkade förlåter. Herdinnor i Nopkin och Gingang
med Solhattar af Pärlemo gunga i Pomerans-trän,
och upfylla luften med förtjusande röster. Där
kostar et glas af Stora Mogols Afton-finkel, Älskelige
Bröder, circa fem tolftedels Svensk halföre;
och af det Käjserliga Myr-bränvinet, som
de främmande Gesandter undfå vid afskedstagandet,
Älskelige Bröder, för en hvitten får man så mycket,
så at

Glasen darra mellan knogen.
Håll i glaset, du är mogen.
Käjsarn sitter där på krogen
Hela dagen trogen.
Huile de Venus och Persico
Växa der vildt uti skogen.

Det är ju sjelfva fan, mine Älskelige!

I en röd Scharlakans tröja
Sitter han och har en blöja;
Folket sig til Jorden böja,
Sina glas uphöja.
Torkar han glaset med blöjan? jo,
Det plär hans Höghet förnöja. – – –

Älskelige Bröder, de de dyrbaraste gåfvor ut –
öfvas ofta af den lekande Naturen ännu, Gutår!
sup mig til.


Dikt N:o 22, Til the Nybyggare på Gröna Lund - Carl Michael Bellman