Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 15

N:o 15.
KÀllarsÄng.

Kom sköna KÀllar-flickor
I hurtigt sprÄng, i tripp och traf,
SlĂ„ upp bĂ„d’ sprund och svickor,
Och lÄt mig supa braf;
Torstig Àr jag,
Natt och dag,
Matt och svag;
Gif mig vin af femton slag.

Hur ljufligt mĂ„nd’ det vara
At tappert dricka glasen ut,
Och se sig sjelf i fara
At dimpa hvar minut!
Hurtigt! jag ler,
RĂ€ttnu ser
Jag ej mer
At gÄ hem til mitt qvarter.

Jag vil ej vara nykter
För alt för mycket mycket godt;
Man lefver sÄ betryckter
NÀr intet vankas vÄtt;
Jag hÄller för,
Strupen bör
Som ett rör
LÀskas, vÀtskas, tils man dör.

SĂ„ drickom nu i botten,
Ach hjertans gubbar! gör er flit;
I denna sÀllhets lotten
SĂ„ vankas ingen nit.
Klingande glas
GĂ„ i kras
I Calas,
NÀr dÀr mÄnga klunkar tas.

SÄ vÀckas glada tankar
I Bachi Àgta Paradis.
Friskt bÀr upp mÄnga ankar
Af Franskt och Portugis;
Ingen nu tÄl
NÄgon skÄl
I vÄrt skrÄl,
Supa Àr vÄrt ÀndamÄl.

Se stjernorna de blÀnka,
Och nattens kulna dimmor stÄ;
Jag orkar ej mer tÀnka,
Ej se, Àn mindre gÄ;
Gubbar min sann,
PĂ„ hvarann
MĂ„ste man
Nu förlikas som man kan.

Jag dimper öfver Ànda,
Min hjertans Supe-bror, jag ber,
Din skÄl min vÀn, kan hÀnda
Vi aldrig rÄkas mer;
Nu ha vi fÄtt
Mycket godt,
Mycket vÄtt,
Som vÄrt hjerta efterstÄtt.


Dikt N:o 15 - Carl Michael Bellman