Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt N:o 12

N:o 12.

Venus, Minerva,
Mars bland de djÀrfva,
Han som med trummor och döden gÄr pÄ,
Pallas och Clio,
Muserne Nio,
Jupiter, Pluto, Apollo ocksÄ,
Gudar, Gudinnor,
Hjeltar, Hjeltinnor,
Hela Olympen gutÄr i min vrÄ!

Eder til Àra
Törs jag begÀra
Af edra nÄder den lycka och grace,
Utan att ljuga,
At i min stuga
HĂ„lla til godo et litet Calas;
VÀrden Àr ringa;
Skinka och bringa,
Pepparot, senap och vin nÄgra glas.

Bacchus han sprÄka
Hur han skull Ă„ka
Uti en vagn med Pan och Sylvan
Phoebus ej mÀgtar,
Han sig ursÀktar,
Gubben har durchlopp och dras med qvartan;
Ja, Melpomene
Har ondt i bene;
Fröken dock skicka mig en Parmesan.

Juno har snufva,
Nattrock och hufva
Ärna Gudinnan at klĂ€da sig i;
Jag blef villrÄdig,
Dock var hon nÄdig
Sade, jag kommer uti Chauve-souris.
Vördnad i hjerta,
BÀfvan och smÀrta!
Gudar, Gudinnor, kom gören parti.

Men, jag mig stÀrker,
Fast jag förmÀrker,
At frÄn Olympen Àr icke en sjÀl.
Sorgen Ă„ sido!
Bacchus! Cupido!
NÀr jag har Er, jag ej ledsnar ihjÀl.
Lappri i skymfen!
Strunt i Olympen!
Tyst! jag nu somnar sÄ roligt. FarvÀl!


Dikt N:o 12 - Carl Michael Bellman