Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Mollberg och Camilla, bacchanalisk pastoral

N:o 46.
MOLLBERG OCH CAMILLA,
BACCHANALISK PASTORAL;
Dedicerad til Herr Capitainen Dan. Kempensköld.

Un Roman, sans blesser les loix ni la coûtume,
peut conduire un Héros au dixième volume.
Boileau.

M.
Hur du dig vänder,
Och plirar och ler,
Tankan du tänder
Än längre ner.
Foten är nätt,
Gången är lätt,
Ögonen blå, –
C.
Så!
M.
Och dina händer
Mjuka och små.

* * *
M.
Säj min Camilla,
Säj ja eller nej!
Hjertunge lilla!
Vill du så säj?
Damon han går
I dina spår,
Liksom en Skytt.
C.
Pytt!
Er alt inbilla
Är intet nytt.

* * *
M.
Fritt Er förtreta
Min nådiga Ni;
Fruntimren heta,
Och likså vi.
Men mins ändå,
Hur i en vrå
Han kyste dig.
C.
Tig!
M.
Fåfängt at streta!
Fölg nu med mig.

* * *
M.
Tillåt mig fråga,
Hvart ärnar hon sig?
Glöm Damons låga,
Och tänk på mig.
Hvad innebär
Knytet det där,
Du med dig för?
C.
Smör.
Och till full råga
Fin mag-liqueur.

* * *
C.
Mollberg, nej söta,
Nej släpp min person;
Jag går at möta
Vår Celadon.
Knytet är hans,
Med pomerans,
Löjor och nors, –
M.
Kors!
C.
Färska och blöta
Ur hafvets fors.

* * *
M.
Hvad det skull’ smaka,
på fisken en tår;
Kom flaskan skaka,
Låt den bli vår.
Jag ligger här,
Lägg du dig där
Vill du så säj?
C.
Nej!
Vår Damons maka
Kniper du ej.

* * *
M.
Om hon berömmes,
Camilla, så mins,
Fägringen gömmes
Bäst som hon fins.
Kärlekens qval
I en Pocal
Dränkes galant.
C.
Sant.
Och trohet glömmes
Vid glasets kant.


Dikt Mollberg och Camilla, bacchanalisk pastoral - Carl Michael Bellman