Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Min herre!

N:o 5
Min herre!

Så ofta jag äger ledighet, försummar jag ej at
tilskrifva M. H. som en kär vän; men mina bref
blifva, i anseende til mitt myckna arbete för
min Konung, hans krono och landom, icke så
lustiga och glada som jag önskade, utan lika så
matta som min tankegåfva denna postdag, ty jag
har sorg! Si! för detta Notarien vid Södre För –
stads Kämnärs-rätt, sedermera Primarie Kämnären
vid Norre Förstads Wästra Kämnärs-rätt, samt
Härolden vid Bacchi Ordens Capitel, Herr Johan
Glock, är med döden afgången i början af den –
na månad; efter hvilken herre och Man Paren –
tation kommer at hållas d. 11 nästk. Aug. af Ce –
remonimästaren, Ordens Parentatoren, Oratorn
och constituerade Dansmästaren i Choret, Janke
Jensen. Härvid blifver minsta pragt som är mö –
jelig; ingen Procession med buller och larm, utan
endast knäppning på pukorna, då Ordens Baneret
bäres af den Härolden som utnämnes efter Glock.
Här gissas på åtskilliga, som kunna anses värdiga
at intaga vår Dödas ämbete i Capitlet; man undrar
hvem lotten faller på, i anseende därtil at Hä –
rolds Ämbetet är en Poste d’honneur, så vida de
äro förklarade lika med Riddare af högbemälte
orden. Vår afledne Härolds förtjenster äro drå –
pelige i Bacchi rike, och hans grift hedras med
drufvor och Cantater, hans aska bestänkes med
Hoglands-vin och Öl. Klockorna skola klämta i
Templet, och därefter Oratorn stiga up och hål –
la et til ämnet lämpeligt tal, hvarefter hela Fe –
sten slutas med en Elegie eller sorgelig Cantat om
des afgång, några Qväden om Bacchi safter, och
Rusige Mäns Glädje och Raglande Qvinnors Tan –
kespel, om Verlds-bekymrets förakt vid glas och
buteljer, och om den himmel som hvälfver öf –
ver Bacchi Länder.
Jag torde upmuntra M. H. med några af
Ordensbröderne vid detta tilfälle författade Graf –
Cypresser; til exempel:

(a)
Dyrbart Afton-offer vid för detta Hä –
rolden i Bacchi Riddare-Capitel Herr
Joh. Glocks öpnade och tilslutne Grif –
te chor, uptändt på Gröna Jägaren e –
mot morgonen vid Solenes upgång d.
9 Julii 1770, af Von Bercho, Com –
mendeur.

Så vandra våre Store män
Ur ljuset in i skuggan;
Här ligger denne Riddaren
utaf Förgylda Suggan
I grafvens mörka vinkel gömd
Och svept i bara kransar.
Förträfflig man och vidtberömd
I Bacchi lek och dansar!

Din Härolds Spira brytes af
Af mig och dig och döden,
Din Flaska krossas på din graf
Och klingar dina öden;
Hvar droppa til den sista tår,
Som sprids i blanka strålar,
Din vinter, sommar, höst och vår,
Din dag och afton målar.

(b)
Välment Sorgesyn, imaginations-vis förkla –
rad vid Häroldens i Bacchi Ordens-Ca –
pitel Johan Glocks afgång från jord –
klotet, af von Ehrensugga, om aftonen
på Förgylda Draken d. 11 Julii 1770.

Se svarta böljans hvita drägg,
Ach se hur Charon stretar!
Han vrider vatnet ur sitt skägg,
Och med sin båt arbetar;
Med åran vil han vågen slå,
Men vågen slår tilbaka,
Och himlens fönster öpna stå,
Och alla skyar braka.

Förgänglighetens fält jag ser,
Fast mörkret mig förblindar,
Min Glock i Charons båt går ner,
Och vräks af storm och vindar.
Farväl med vin och dubbelt-öl!
Och bort med glas i handen!
Rättnu min vän så är din köl
Vid Eliseiska stranden.

(c)
En Gyldne och Blomsterrik Urna, enfalde –
ligen nedsatt på de Eliseiska Fälten,
den ottonde dagen i Hömånaden 1770,
in Tumulo Glockii, af Kämpendal, nu
varande Förste Härolden i Bacchi Or –
dens-Capitel.

Så slår min Glock nu locket til
Uppå sitt stop och vandrar,
Hvarthän, jag icke veta vil;
Gutår! jag dig ej klandrar;
Du har förfall, du måste dö,
Och skiljas från vår lusta,
Men vi med glas på denna ö,
Ditt lof i klunkar pusta.

Du druckit så din saft til slut,
Så lärt din drufva prässa,
At varma oljan rinner ut
Uppå din kalla hjessa.
Din hydda var så våt i dag,
Jag kan dig ej befria,
Så våt, at döden vid sitt slag
Har rostat full sin lia.

Men ach! din tunga, hur var hon?
I bara honung guten;
Och bäst du stod vid Bacchi tron,
Hur blef hon stum och sluten!
Hur blekna dina läppar af,
Och ingen sötma kände!
Hur blef ditt paradis din graf,
Och vällust ditt elände!

Välan Gutår! min döde bror!
Din skål, gutår i grafven!
Jag tumlar i ditt Grifte-chor,
Och raglar med Prestafven;
Men törsten är ej mer ditt qual.
Min hjerne nu förbryllas.
Din Urna skal af Kämpendal
Med vin och blomster fyllas.


Dikt Min herre! - Carl Michael Bellman