Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Min herre!

N:o 5
Min herre!

SÄ ofta jag Àger ledighet, försummar jag ej at
tilskrifva M. H. som en kÀr vÀn; men mina bref
blifva, i anseende til mitt myckna arbete för
min Konung, hans krono och landom, icke sÄ
lustiga och glada som jag önskade, utan lika sÄ
matta som min tankegÄfva denna postdag, ty jag
har sorg! Si! för detta Notarien vid Södre För –
stads KÀmnÀrs-rÀtt, sedermera Primarie KÀmnÀren
vid Norre Förstads WÀstra KÀmnÀrs-rÀtt, samt
HĂ€rolden vid Bacchi Ordens Capitel, Herr Johan
Glock, Ă€r med döden afgĂ„ngen i början af den –
na mĂ„nad; efter hvilken herre och Man Paren –
tation kommer at hĂ„llas d. 11 nĂ€stk. Aug. af Ce –
remonimÀstaren, Ordens Parentatoren, Oratorn
och constituerade DansmÀstaren i Choret, Janke
Jensen. HĂ€rvid blifver minsta pragt som Ă€r mö –
jelig; ingen Procession med buller och larm, utan
endast knÀppning pÄ pukorna, dÄ Ordens Baneret
bÀres af den HÀrolden som utnÀmnes efter Glock.
HÀr gissas pÄ Ätskilliga, som kunna anses vÀrdiga
at intaga vÄr Dödas Àmbete i Capitlet; man undrar
hvem lotten faller pĂ„, i anseende dĂ€rtil at HĂ€ –
rolds Ämbetet Ă€r en Poste d’honneur, sĂ„ vida de
Àro förklarade lika med Riddare af högbemÀlte
orden. VĂ„r afledne HĂ€rolds förtjenster Ă€ro drĂ„ –
pelige i Bacchi rike, och hans grift hedras med
drufvor och Cantater, hans aska bestÀnkes med
Hoglands-vin och Öl. Klockorna skola klĂ€mta i
Templet, och dĂ€refter Oratorn stiga up och hĂ„l –
la et til Ă€mnet lĂ€mpeligt tal, hvarefter hela Fe –
sten slutas med en Elegie eller sorgelig Cantat om
des afgÄng, nÄgra QvÀden om Bacchi safter, och
Rusige MĂ€ns GlĂ€dje och Raglande Qvinnors Tan –
kespel, om Verlds-bekymrets förakt vid glas och
buteljer, och om den himmel som hvĂ€lfver öf –
ver Bacchi LĂ€nder.
Jag torde upmuntra M. H. med nÄgra af
Ordensbröderne vid detta tilfĂ€lle författade Graf –
Cypresser; til exempel:

(a)
Dyrbart Afton-offer vid för detta HĂ€ –
rolden i Bacchi Riddare-Capitel Herr
Joh. Glocks öpnade och tilslutne Grif –
te chor, uptĂ€ndt pĂ„ Gröna JĂ€garen e –
mot morgonen vid Solenes upgÄng d.
9 Julii 1770, af Von Bercho, Com –
mendeur.

SÄ vandra vÄre Store mÀn
Ur ljuset in i skuggan;
HĂ€r ligger denne Riddaren
utaf Förgylda Suggan
I grafvens mörka vinkel gömd
Och svept i bara kransar.
FörtrÀfflig man och vidtberömd
I Bacchi lek och dansar!

Din HĂ€rolds Spira brytes af
Af mig och dig och döden,
Din Flaska krossas pÄ din graf
Och klingar dina öden;
Hvar droppa til den sista tÄr,
Som sprids i blanka strÄlar,
Din vinter, sommar, höst och vÄr,
Din dag och afton mÄlar.

(b)
VĂ€lment Sorgesyn, imaginations-vis förkla –
rad vid HĂ€roldens i Bacchi Ordens-Ca –
pitel Johan Glocks afgĂ„ng frĂ„n jord –
klotet, af von Ehrensugga, om aftonen
pÄ Förgylda Draken d. 11 Julii 1770.

Se svarta böljans hvita drÀgg,
Ach se hur Charon stretar!
Han vrider vatnet ur sitt skÀgg,
Och med sin bÄt arbetar;
Med Äran vil han vÄgen slÄ,
Men vÄgen slÄr tilbaka,
Och himlens fönster öpna stÄ,
Och alla skyar braka.

FörgÀnglighetens fÀlt jag ser,
Fast mörkret mig förblindar,
Min Glock i Charons bÄt gÄr ner,
Och vrÀks af storm och vindar.
FarvÀl med vin och dubbelt-öl!
Och bort med glas i handen!
RÀttnu min vÀn sÄ Àr din köl
Vid Eliseiska stranden.

(c)
En Gyldne och Blomsterrik Urna, enfalde –
ligen nedsatt pÄ de Eliseiska FÀlten,
den ottonde dagen i HömÄnaden 1770,
in Tumulo Glockii, af KĂ€mpendal, nu
varande Förste HĂ€rolden i Bacchi Or –
dens-Capitel.

SÄ slÄr min Glock nu locket til
UppÄ sitt stop och vandrar,
HvarthÀn, jag icke veta vil;
GutÄr! jag dig ej klandrar;
Du har förfall, du mÄste dö,
Och skiljas frÄn vÄr lusta,
Men vi med glas pÄ denna ö,
Ditt lof i klunkar pusta.

Du druckit sÄ din saft til slut,
SÄ lÀrt din drufva prÀssa,
At varma oljan rinner ut
UppÄ din kalla hjessa.
Din hydda var sÄ vÄt i dag,
Jag kan dig ej befria,
SÄ vÄt, at döden vid sitt slag
Har rostat full sin lia.

Men ach! din tunga, hur var hon?
I bara honung guten;
Och bÀst du stod vid Bacchi tron,
Hur blef hon stum och sluten!
Hur blekna dina lÀppar af,
Och ingen sötma kÀnde!
Hur blef ditt paradis din graf,
Och vÀllust ditt elÀnde!

VÀlan GutÄr! min döde bror!
Din skÄl, gutÄr i grafven!
Jag tumlar i ditt Grifte-chor,
Och raglar med Prestafven;
Men törsten Àr ej mer ditt qual.
Min hjerne nu förbryllas.
Din Urna skal af KĂ€mpendal
Med vin och blomster fyllas.


Dikt Min herre! - Carl Michael Bellman