Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Joachim uti babylon

N:o 41
Joachim uti Babylon

Joachim uti Babylon
hade en hustru Susanna.
Töm vÄr kanna, töm vÄr kanna;
skÄl för dess person!
Joachim var en genomÀrliger man,
frun lika Àrliger ocksÄ som han;
fru Susanna, fru Susanna
mÄnga hjÀrtan vann.

Tacka vill jag Joachims fru,
skÄl för var dygdiger maka!
LÀt oss smaka, lÀt oss smaka
denna saften nu!
Klinga med glasen, lÀt oss sjunga i kor,
gosse, flicka, gubbe och mor!
LÀt oss sjunga, lÀt oss sjunga
skÄlen Àr sÄ stor.

Joachim var för riker spord,
kunde traktera sin nÀsta,
ge till bÀsta, ge till bÀsta
vid ett dukat bord;
frun uti huset vann sÄ mycket behag,
hungriga friare varendaste dag.
Hurra gubbar, hurra gubbar
i sÄ lustigt lag!

KÀraste bröder, hör nu dÄ pÄ
vad den frun mÄnde hÀnda:
tvÄ upptÀnda, tvÄ upptÀnda
kring om henne gÄ.
Gubbarna flÄsa, krypa tyst om varann;
skönheten fanns just dÀr kÀrleken brann.
Fru Susanna, fru Susanna
trogen var sin man.

Joachims trÀdgÄrd var med maner;
lusthus, tapeter av siden.
Middagstiden, middagstiden
gick Susanna ner.
Ekar och lindar stodo runt om en damm.
Sköna Susanna hon plaska och sam.
NÀr hon plaska, nÀr hon plaska,
skymta liljor fram.

ner uti blomstergÄrden nu
gingo allena tvÄ bovar,
slogo lovar, slogo lovar
kring vÄr lilla fru.
Hej, sade boven till den andra sÄ slem,
hej, det Àr middag, kom lÄt oss gÄ hem.
TvÄ kanaljer, tvÄ kanaljer
i var enda lem!

VÀl föstÄ man gubbarna nog,
vad de hade i sinne;
vita linne, vita linne
ögat lÀtt bedrog.
Ögat drog hjĂ€rtat, men Susanna drog allt.
LÄs var för porten, det var sÄ befallt.
Hurra gubbar, hurra gubbar!
Blodet bliver kallt.

SĂ„ var sakens sammanhang,
himlen Susanna belöna,
bland de sköna, bland de sköna
har hon dubbel rang.
Klinga med glasen, lÀt oss leva vÀl!
Vackra smÄ hjÀrtan uti tankar och sjÀl.
LÀt oss dricka, lÀt oss dricka
utan larm och grÀl.


Dikt Joachim uti babylon - Carl Michael Bellman