Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt I MĂ€laren en sommar-morgon 1769

Solen glimmar blank och trind,
Vattnet likt en spegel;
SmÄningom upblÄser vind
I de fallna segel;
Vimpeln strÀcks, och med en Är
Olle pÄ en HöbÄt stÄr;
Kerstin ur Kajutan gÄr,
Skjuter lÄs och regel.

* * *

StÄlet gnistrar, pipan tÀnds,
Olle klÄr sit öra;
Rodret vrides, skutan vÀnds,
Gubben har att göra;
Under skarpa ögonbryn
Grinar han mot soln i skyn;
Kerstin, gubbens hjertegryn,
Skal nu seglen föra.

* * *

Seglen fladdra, skutan gÄr,
Jerker tar sin lyra,
Lyran brummar, böljan slÄr,
Alt med vÄld och yra;
Skutan knarkar, brÀcklig, gles,
Vimplens flÀkt i toppen ses,
Tuppen gol sÄ strÀf och hes.
Nu slog klockan fyra.

* * *

Movitz stöt Ät dem i lurn,
Som pÄ skutan fara.
Olle du hvad kostar Tjurn?
Lyssna hvad de svara.
Hör hvar Àr ni hemma ni?
IfrÄn Lofön komma vi
Med Grönsaker, Silleri,
Mjölk och Äplen klara.

* * *

Si en Julle skymtar fram,
Marjo Ă„ran lyftar,
Med sin löfbrodd, mjölk och lam
Hon Ă„t tullen syftar,
Har i knÀ en bytta smör,
KersbÀrs-korgar frammanför;
Marjo nu sin lofsÄng gör,
Snyter sig och snyftar.

* * *

Ulla Winblad skratta, sjung,
Spritt vid solens strÄlar,
JÀspa ej, lös upp din pung,
Tag fram band och nÄlar;
FĂ€sta din salopp igen
Nös du? Prosit lilla vÀn!
Si dÀr har du Hessingen,
Gröna trÀn och pÄlar.

* * *

Lilla FÀstman pÄ dig ser,
Kom min Norström lilla,
SĂ€tt dig bred vid mej, sitt ner,
Fritt din lÄga stilla;
Vi ha alla lika rang.
Lustigt! hör basuners klang.
Prosit och Contentement!
Dyrbar ögonvila.

* * *

Kon i vassen skylt sin kropp,
SnÀrd i vÄta tÄgen,
Bruna Oxen kastar opp
HimmelsblÄa vÄgen,
Ängen stĂ„r i hĂ€rlighet,
Kalfven dansar yr och fet,
HĂ€sten tumlar stolt och het,
Svinet gÄr i rÄgen.

* * *

Vid et trÀd uppÄ en slÀtt
Syns en Skytt förbida
Dagens gryning klar och lÀtt,
Foglens sÄng och qvida;
Bakom trÀdets tjocka stam;
Bössan syns och skymtar fram,
Hunden trogen som et lam
StÄr vid skyttens sida.

* * *

Morgon supen, Movitz, gÄr;
Ljuvligt böljan svallar;
Ser du Ekensberg? GutÄr!
Hör hur folket trallar;
DÀr framsÀtter en sin fot,
Klotet kÀglorna slÄr mot;
Hör du dunsen af hans klot
Uti bergen skallar?

* * *

I en löfsal kring ett stop
NĂ„gra bussar skratta,
Ropa trumf, och allihop
Uti stopet fatta;
Somliga med strÀckta ben
Sova gott och snarka ren,
Vila hufvud mot en sten
PĂ„ en blomstermatta.

* * *

PÄ den klippan, dÀr vid strand
Sjelf Chinesen mÄlar,
Bildar, af en nÀfva sand,
Skönsta blomster-skÄlar;
Uti leret brÀnnes in
En Apelles pensel fin.
Ulla Winblad, min Cousine!
Ser du hur det prÄlar.

* * *

SĂ„g du nu MariĂŠberg,
SÄ se lÀngre neder;
Med en gul och bleknad fÀrg
Sig ett tjÀll utbreder.
Fönstren glittra, kÀnnen J
Ej Salpetersjuderi?
En gÄng, Ulla, raillerie!
Palten dit dig leder. [*]

* * *

FÀllom lodet pÄ vÄrt djup,
JĂ€spa ej och nicka,
Sov ej, öpna flaskan, sup,
Bjud Mamsellen dricka;
Vakna Movitz, ser du ej
Lazaretts palats, sÄ sÀj?
Akta nÀsan du pÄ dej
För hvar vacker flicka!

* * *

Tornens spetsar blÀnka ren,
Kors och tuppar glimma,
Morgonrodnas klara sken
Syns i vattnet strimma;
Barnet leker gladt vid strand,
Samlar stenar i sin hand,
Slungar stenen dit ibland
DÀr som gÀssen simma.

* * *

Lossa tÄgen, seglen fÀll,
Ren syns Skinnarviken,
Med dess Kojor och Castell,
Branta berg och diken;
Under smÄ kolsvarta tak
GnÀlla pumpar, eld och brak,
HÀsten strÀcker foten spak,
GnÀggar, rÀdd för spiken.

* * *

Med sitt klapptrÀd ner vid strand
Pigan stÄr sÄ kÄter,
Knyter til sitt förklÀds-band,
Och sin barm uplÄter;
Barbent hon pÄ bryggan stÄr,
RÀknar slagen klockan slÄr,
Flitigt sig pÄ benet klÄr,
Svettig, sur och vÄter.

* * *

AllstÀds gott, men hemma bÀst!
Sakta, lÀt oss unna
Vattukörarn med sin hÀst
HvÀlfva om sin tunna;
KÀrlet glittrar, hjulet gÄr,
Sprundet sprutar, hÀsten slÄr.
Om den prakt för ögat stÄr
Sjunga de som kunna.

* * *

Jeppe tutar, trumman gÄr,
Böneklockan klÀmtar;
Sotarn svart i skorsten stÄr,
Visslar, sjunger, skÀmtar;
Bagarn sina korgar kör,
Smeden ren sin slÀgga rör,
Ren bĂ„d’ Knekt och Granadör
Vid gevÀret flÀmtar.

* * *

Skyndom dit vÄr hydda fins,
Gömmom not och flöte;
Stöt uti basun, och mins
Detta glada möte.
FarvÀl Jörgen, Truls och Hans!
FarvÀl flickor, spel och dans!
Ulla tog sin myrten krans
Uti Neptuns sköte.

* * *

Norström stjelper sin peruk
Af sin röda skalle,
Och min Ulla blek och sjuk
LĂ€t sin kjortel falla,
Klev sÄ bredbent i paulun;
Movitz efter med basun:
Maka Ät dig Norström! Frun
Hör ju till oss alla.

[*] DÄ detta skrefs, var pÄ Kongsholmen en Salpetersjuderi-inrÀttning,
och dÀrvid et Tukthus.


Dikt I MĂ€laren en sommar-morgon 1769 - Carl Michael Bellman