Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Gubben Noak

N:o 35
Gubben Noak

Gubben Noak, gubben Noak
var en heders man.
NĂ€r han gick ur arken
planterade han pÄ marken
mycket vin, ja mycket vin, ja
detta gjorde han.

Noak rodde, Noak rodde
ur sin gamla ark,
köpte sig buteljer,
sÄdanna man sÀljer,
för att dricka, för att dricka
pÄ vÄr nya park.

Han vÀl visste, han vÀl visste
att en mÀnska var
torstig av naturen
som de andra djuren,
dÀrför han ock, dÀrför han ock
vin planterat har.

Gumman Noak, gumman Noak
var en heders fru.
Hon gav man sin dricka;
fick jag sÄdan flicka,
gifte jag mig, gifte jag mig
just pÄ stunden nu.

Aldrig sad’ hon, aldrig sad’ hon:
KÀra far nÄ nÄ,
sÀtt ifrÄn dig kruset.
Nej, det ena ruset
pÄ det andra, pÄ det andra
lÀt hon gubben fÄ.

Gubben Noak, gubben Noak
brukte eget hÄr,
pipskÀgg, hakan trinder,
rosenröda kinder,
drack i botten, drack i botten.
Hurra och gutÄr!

DÄ var lustig, dÄ var lustig
pÄ vÄr gröna jord;
man fick vÀl till bÀsta,
ingen torstig nÀsta
satt och blÀngde, satt och blÀngde
vid ett dukat bord.

Inga skÄlar, inga skÄlar
gjorde dÄ besvÀr,
dÄ var ej den lÀran:
jag skall ha den Àran.
Nej i botten, nej i botten
drack man ur sÄ hÀr.


Dikt Gubben Noak - Carl Michael Bellman