Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Frossan

N:0 18
Frossan

Snart Àr jag ryckt ur tidens sköte,
och snart ur Bacchi armar förd;
farvÀl du saft, du söta skörd,
som under vingÄrdsmÀnnens möte
nu pressas vid mitt levnadsslut;
förtvivlan kom, kom vid det ropet!
Kom, slingra repet kringom stopet,
och hÀng mig sen jag tömt det ut.

Mitt kÀrl, som fordom liv och lusta
i sina varma droppar gav,
stÄr tomt och kullstjÀlpt vid min grav,
dÄ andras krökta halsar pusta
ikring det bord dÀr förr jag satt.
Jag brödren ser i Öl-coulisen
med tobakspiporna kring spisen;
men pÄ min spik en annans hatt.

Nog skönjer jag nÀr Preses dricker,
hur han med tobakspipan tÀnd,
vid bordet mot den ena Ă€nd’
sin krönta stÄnka Ät mig sticker;
men han, som jag, ser blint och snett.
Min mun slÀtt intet mer kan smaka,
likt flugan pÄ en sockerkaka,
nÀr innanmÀtet Àr för hett.

Min vÀn med stopet numro fyra,
rödblommig som den skönsta ros,
sÄ stursk och frÀck som en matros,
med tio pund i engelsk hyra,
fördömer mig till avgrunds djup;
han hade lust mig söndersÄga,
om jag ej i min kulna plÄga
vid paroxysmen tar en sup.

Men nej, nej aldrig denna tunga
en enda droppa mer förmÄr!
Hon knappast vÀser fram gutÄr,
förrn kölden stelar blod och lunga,
och benen domna i min bÀdd;
min hand blir is, och nÀsan vatten,
min fot som glas, och hela natten
regerar sjÀlen yr och rÀdd.

Ja, dÀr som fordom pÄ min kista
ur flaskan Bacchus Ă„t mig log,
stÄr nu en skÄl frÄn Liljans krog
med ölostvassla till mitt sista,
och haversoppa i mitt stop!
Ett turkiskt papper med Jalappa,
en tom butelj, och doktorns kappa
blir bouppteckning alltihop.


Dikt Frossan - Carl Michael Bellman