Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt FiskafÀnget

N:o 31
FiskafÀnget

Opp Amaryllis, vakna min lilla!
VÀdret Àr stilla,
luften sval,
regnbÄgen prÄlar
med sina strÄlar,
randiga mÄlar
skog och dal.
Amaryllis, lÀt mig, utan vÄda,
i Neptuni famn dig frid bebÄda;
sömnens gud fÄr icke mera rÄda
i dina ögon, i suckar och tal.

Kom nu och fiska, noten Àr bunden,
kom nu pÄ stunden,
följ mig Ät;
klÀd pÄ dig tröjan,
kjorteln och slöjan;
gÀddan och löjan
stÀll försÄt.
Vakna, Amaryllis lilla, vakna;
lÀt mig ej ditt glada sÀllskap sakna;
bland delfiner och sirener nakna
sku vi nu plaska med vÄr lilla bÄt.

Tag dina metspön, revar och dragen;
nu börjar dagen,
skynda dig.
Söta min lilla,
tÀnk icke illa,
skulle du villa
neka mig?
LĂ€t oss fara till det lilla grundet,
eller dit bort till det gröna sundet,
dÀr vÄr kÀrlek knutit det förbundet,
varöver Tirsis sÄ harmade sig.

Stig dÄ i bÄten, sjungom vi bÄda!
KÀrlek skall rÄda
i vÄrt bröst.
Eol sig harmar,
i dina armar
Àr min tröst.
Lycklig uppÄ havets vreda bölja,
i din stilla famn kan jag ej dölja
hur i döden hjÀrtat vill dig följa.
Sjungen, sirener, och hÀrmen min röst!


Dikt FiskafÀnget - Carl Michael Bellman