Dikt Enkannerligen till Anna Stina
Hej Musikanter ge Valdthornen vÀder,
Spotta ut Tuggbussen blĂ„s. – – – [Corno.]
HÀr mellan kistor och byttor och brÀder
KĂ€rlekens förlĂ„t upslĂ„s. – – – [Corno.]
BlÄs edra hundar sÄ ska ni fÄ Vin,
Ănglar och HjĂ€rtan och BrĂ€nvin och Buska;
Nu Valdthornen ruska;
StÄ inte och fuska,
Men hÄll utom fenstret Valdthornet, ditt Svin.
* * *
Stugan Àr vacker med hundra Tapeter;
Köket i kammarn, hur sa? – – – [Corno.]
Flickan i sÀngen, i sÀrken sÄ feter;
Hej Anna Stina, hva ba? – – – [Corno.]
BlÄs era lymlar till dygdens ruin;
LĂ„t oss tilbedja bĂ„d’ Bacchus och Fröja,
VÄr lusta vi röja,
VÄr strupe förnöja,
Vi dö utaf KÀrlek och lefva af Vin.
* * *
Valdthornen lyfta, hÄll styft uti Armen,
BlĂ„s era bytingar, blĂ„s. – – – [Corno.]
Si Anna Stina sÄ hviter i barmen!
Dyrka up Skönhetens lĂ„s. – – – [Corno.]
KÀraste kommen ihÄg mina ord:
KÀrlekens Tempel, Dess LÀnder och StÀder
à bolstrar och fjÀder,
Trappstenar och brÀder
Och gator och grÀnder och stolar och bord.