Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Bacchi adelsmÀn

N:o 1
Bacchi adelsmÀn.

Bacchi HĂ€rolder med guld och beslag,
Blir det Capitel? nej intet i dag.
Blir det intet Riddarslag?
Intet, intet sÀjer jag.
Hvarför dÄ KÄpor och Spiror, min vÀn?
Jo kÀra hjertandes, saken Àr den;
Kolmodin och Holmström sen
Sku nu blifva AdelsmÀn.
NÄ, sÄ sÀjer jag, mÄ göra;
VÀrdigt Kolmodin uphöjs;
Hvad Namn och Vapen skal han föra?
Jo han heter KĂ€llarcreutz,
Han heter nu von KĂ€llarcreutz.
Bachus sjelf han Vapen mÄlar:
I rödt fÀlt en Guld-pocal,
Rundt omkring et Löfverk prÄlar
Med Tulpaner och Bregal,
Öfverst ses i gyldne strĂ„lar
Riddarns Namn och Åretal: :||:

* * *

Tvi tocka vapen vil jag inte ha!
Bacchi hÀrolder, sÄ granna, hur sa?
Gula kÄpor, nÄ hurra!
Spiror med – hur sa? hva ba?
Men kÀra hjertans, förlÄt mig jag ber;
Blefvo dÄ ej nÄgra adlade fler?
KÀra hjertans, mÄnga fler;
Holmström fick ock sitt baner.
Tag en sup pÄ skorpan tugga;
Holmström; hör hans Adelsnamn:
Han heter nu von Ehrensugga;
Vackert barn i Bacchi famn!
Et vackert barn i Bacchi famn!
Aldrig han Baneret mister,
Ty han kÀmpar i sin tro;
Bacchus sjelf hans Vapen ristar:
I et gyldne fÀlt, jo, jo!
Under tvÀnne oljo-qvistar
StÄr en sugga vid en ho. :||:

* * *

Tvi tocka vapen! jag passar ej pÄ
Bland Bacchi krymplingar vÀlboren gÄ;
Jag vil ej hans lagrar fÄ.
Blev ej flera Àn de tvÄ?
Jo kÀra hjertans, ÀndÄ en god vÀn,
Han, Officianten med asken? ja den,
Kilberg. – Den du? ja just den;
Rör pÄ tappen, drick igen.
KÀra sÀg hvad namnet heter.
Jo han heter Adlerstop;
Fioler, Valdthorn och Trumpeter
Kring hans Vapen fÀstas hop,
Omkring hans Vapen fÀstas hop;
I rödt fÀlt et Tennstop glimmar,
Och en Örn pĂ„ lĂ„cket stĂ„r,
Midt i skölden Solen strimmar,
Och i soln en KrÀfta gÄr,
Nedanför en Hvalfisk simmar,
Och i gapet stÄr GutÄr. :||:

* * *

Tvi tocket vapen, det ger jag Ă„t hin!
KrĂ€ftor och Hvalfiskar, Örnar och Svin;
Valdthorn, Flöjter, Violin.
Men hvad eljest hölts för min?
Jo kÀra hjertans, en Nystedt vi se,
Har uti vapnet lÄngt mer Àn de tre,
Verklig mer simplicité
Än de andra adlade.
KÀra sÀj hvad namnet bliver
Ach hvad dÄrskap pÄ vÄr ö!
Jo Ölheim han med OE skrifver,
Meissner skrifver bara Ö;
Ja Meissner Ölheim har med Ö.
TvÀnne Tigrar skölden fatta,
Hvilka sig pÄ Àndan stÀlt,
Rundt omkring À Rankor satta,
Öfverst flyr en BisvĂ€rm snĂ€llt;
Men se vapnet, se och skratta,
En blÄ NÀsa i rödt FÀlt. :||:

* * *

Tvi! Fader hĂ€rold, sĂ„ nĂ€r had’ jag spytt!
Gammal familje, fast vapnet Àr nytt;
Stamfarn var, som man uttydt,
Noach eller Lillepytt.
Ölheim med OE det Ă€r nu dĂ„ hans;
Hvad tar den andra för fÀrgor och glans?
Är det prydt med hjelm och krans,
Trummor fanor pik och lans?
KÀra hjertans hur du frÄgar,
Hvem kan repetera alt?
Jag Àr sÄ törstig, du mig plÄgar,
Hit en sup, det Àr sÄ kallt,
Tag hit en sup, det Àr sÄ kallt
Meissner Ölheims vapen, kĂ€ra!
Är uti en fyrkant stĂ€lt,
TvÀnne kattor skölden bÀra.
Hit en sup, ich hab kein geldt.
Meissner Ölheim bĂ€r med Ă€ra
En röd NÀsa i blÄtt FÀlt. :||:


Dikt Bacchi adelsmÀn - Carl Michael Bellman