Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Ad notitiam, att Mollberg led oskyldigt pÄ krogen Rostock

TjÀnare, Mollberg, hur Àr det fatt?
Var Àr din harpa, var Àr din hatt?
Ack, hur din lÀpp Àr kluven och stor!
Var har du varit? Svara, min bror!
Till Rostock, min far,
min harpa jag bar;
dÀr börjas krakel
om mej och mitt spel;
och bÀst jag spelte, pling plingeli plÄng,
kom en skoflickare hjulbent och lÄng,
högg mig pÄ truten. Pling plingeli plÄng.

Hur sÄg han ut? Jo, surögd och klen,
svarta skinnbyxor, mörkblÄa ben,
uppfÀstad hatt med guldtrÀns och band,
randiger nattrock och kÀpp uti hand.
Just sÄ sÄg han ut,
pÄ vÀsten ett spjut
satt i ett gehÀng,
och nÀr han blev strÀng,
slog han i verkstan, pling plingeli plÀng,
sĂ„ att dĂ€r darra bĂ„d’ fĂ„llbĂ€nk och sĂ€ng,
fönster och dörrar. Pling plingeli plÀng.

Jag satt och spelte nykter och sur
Drottningens polska i Polen, G-dur;
runt kring mig satt förstÄndiga mÀn;
den drack ett stop, ett halvstop drack den.
Men hur var det fatt,
slog en av min hatt,
en ann sad’ Ă„t mej:
vad fan angÄ dej
Polens affÀrer? Pling plingeli plÄng.
Spela ej polska men lÀr dig en gÄng
ha tand för tunga. Pling plingeli plÄng.

Hör, min Maecenas, hör vad som sker:
Jag satt sÄ nöjd och drack mitt kvarter,
talte helt högt om Pol’ns konjunktur.
Veten, god’herrar, sad’ jag och drack ur,
att ingen monark
i vÀrlden sÄ stark
förmÄr i sitt land
förbjuda min hand
att pÄ min harpa, pling plingeli plÀng.
och det sÄ lÀnge dÀr finnes en strÀng,
spela en polska. Pling plingeli plÀng.

Nu satt i vrÄn en gammal sergeant,
tvenne notarier och en stÄnddrabant;
de ropa: slÄ! skoflickarn har rÀtt,
Polen Àr straffat, dess öde utmÀtt.
Ur skrubben kom fram
en vindögd madam,
slog harpan i kras
med flaskor och glas.
Skoflickarn högg mig, pling plingeli plÄng.
bak uti nacken en skÄrsa sÄ lÄng.
DÀr har ni saken. Pling plingeli plÄng.

RÀttvisa vÀrld, nu frÄgar jag sist:
Led jag ej orĂ€tt? – Mollberg, jo visst.
Lider jag ej oskyldigt? GutÄr!
Harpan Àr sönder och nÀsan Àr sÄr.
Tvi, sÄdan förtret!
Ej bÀttre jag vet
Ă€n fly ur mitt land
med harpan i hand,
spela för Bacchus och Venus, kling klang,
bland virtuoser ta stÀmma och rang.
Följ mig, Apollo! Pling plingeli plang.


Dikt Ad notitiam, att Mollberg led oskyldigt pÄ krogen Rostock - Carl Michael Bellman
 »