Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Urarva

I skryten med Er glada ungdomstid,
I gamle, som nu hacken pÄ de unga,
I voren alltid fÀrdiga till fredlig strid
och sökten idealet i att supa och att sjunga.

I finnen nu ett slÀkte tungsint trött,
som endast har sin strÀvan i att vara om sig.
I sjÀlve, som oss i ett bakrus fött,
I borden veta bÀst hur detta kom sig.

Man Àr ej glad nÀr andras skuld
man nu skall sitta och betala;
I söpen Er till ett försvarligt hull
och dÀrför Àro Era barn sÄ smala.

Vi Àrvde Era skulder och Er syfilis
och Era löften ifrÄn fyrti-talet,
sen vÀl I slukat varje Leckerbiss,
I lÀmnaden Ät oss att gnaga idealet.

I svÀrmaden och höllen tal
för Danmark, Finland, Polen;
vi svÀrma ej för vÄra ideal,
vi knoga lugnt mot framtidsmÄlen.

I drucken punsch och Ă„ten mat
för skandinaviska treenigheten,
nÀr enigheten stannade vid prat,
vi nöjde oss med mÀnskligheten.

Urarva skulle vi oss gjort,
men Àpplet faller icke lÄngt frÄn trÀdet,
och sÄdant arv, det Àrvs pÄ barnen ner
till tredje och till fjÀrde ledet.


Dikt Urarva - August Strindberg