Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Segling

HÄll hÄrt pÄ fockeskotet,
ty vinden emot oss gÄr,
jag ser pÄ din fladdrande slöja
och pÄ ditt ystra hÄr!

Din fladdrande blÄa slöja
emellan master och tÄg
jag ser som en flik av himlen
och som en blÄnande vÄg.

Det Àr för tio Är sen
jag sÄg den aldra först,
fast striderna varit stora
Àr kÀrleken Àndock störst!

Det var pÄ Drottninggatan
en brinnande junidag
pÄ trÄnga trottoaren
vi möttes du och jag.

Och sÄ försvann du i strömmen
förbi butikernas glas
och ljudet av lilla kÀngan
dog bort med slÀpets fras.

PĂ„ hattar och parasoller
din blÄa slöja flöt.
SÄ sjönk den i mÀnskofloden
som över den sakta sig slöt.

Men jag, jag letade upp den;
som standert sen pÄ topp
nÀr jag gick ut i stormen
jag alltid hissat den opp.

Din fladdrande blÄa slöja
Àr Ànnu lika blÄ,
den Àr visst ej densamma
men alltid densamma ÀndÄ.

HÄll av pÄ fockeskotet,
ty havsjö börjar gÄ.
Vi frukta vÀl inga stormar,
men hemma vÀnta de smÄ!


Dikt Segling - August Strindberg