Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt SĂ„ngare!

SĂ„ngare!
Hur lÀnge viljen I sjunga vaggsÄng
och skallra med skallra för unga slÀktet?
Vi bjuden I Àn pÄ flaskor och nappar?
Han ej I sett att söta mjölken Àr orörd?
Och barnen fÄtt tÀnder?

SĂ„ngare!
Hur lÀnge viljen de smÄ I skrÀmma
med busar byltade in i multna paltor?
Dran hop de rostiga harnesk och vÀrjor
och skicka dem sen till sista beskÄdan
i Nordiskt Museum!

SĂ„ngare!
Vi jÀmren I jÀmt om idealen som svekos?
Var tid har sina idéer om ting och om saker;
och vi ha vÄra idéer om verkligheten!
Förblin I verkligen trogna Era idéer
vi svika ej vÄra!

SĂ„ngare!
Vi sjungen I endast i höga ton om de höga?
Det höga i livet ges för oss Àr det högsta.
Vi sÀtten I Ànnu det skönas sken för det sanna?
Det sanna Àr fult sÄlÀnge sken Àr det sköna.
Det fula Àr sanning!

SĂ„ngare!
MÄ smÀktande serenader i mÄnsken tystna!
Fast ljuset Ànnu i fönstret brinner,
har idealet dock lagt sig i varma lakan.
Hon börjar bli gammal, den gamla sköna
och hÄller pÄ nattron!

SĂ„ngare!
Om icke nattluft sprÀckt Era vackra röster
och om I viljen lÀra Er nya sÄnger;
vÀlan sÄ lÄten den gamla sköna fÄ sova!
Vi ta tillsammans en sÄng för den nya dagen,
ty solen Àr uppe!


Dikt SĂ„ngare! - August Strindberg
«