Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Person och Sak

Jag kunde icke skilja Ă„t
person och sak; det vet nu hela vÀrlden,
det Àr nu sÄ; det var en fÄt,
om ock för mycket I begÀrden,
som gjort personlig varje sak,
som blandat samman Ert och allas
att ej man vet vad fram och bak
egentligen skall kunna kallas.

Min sak, den gingen I förbi
med tystnad – mĂ„nne vördnadsfull? –
ty den var helig, vissten I,
och stod sig nÀr jag slogs ikull.
Men min person, det var dÄ givet,
den togen I sĂ„ ledigt fatt –

för vad om den blev sedan skrivet
jag bugar och tar av min hatt:
visst ej för anonymiteten, –
ty omÀrkt hund hör rackarn till
och den man sparkar i planeten:
ej heller för stupiditeten,
nÀr som champagne den springa vill,
men stÄr som jolmig ölost still:
nej, svida hur det svida mÄ,
stor sak i min person – mĂ„ gĂ„! –
men hatten av för tryckfriheten!


Dikt Person och Sak - August Strindberg