Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Perseus och Andromeda

I unkna grottan vid sandig strand
satt konungadottern fÄngen.
Hon sÄg med lÀngtan mot fjÀrran land,
och lyddes till böljesÄngen.

I mörker satt hon, i klov och ked,
och trÄnade efter ljuset;
sig anden svingar pÄ luftig led,
men kroppen var smidd vid gruset.

Till sist befriarn pÄ vingad hÀst
frÄn blÄnande sky sig sÀnkte;
han brÀcker bojan som fÄngen fÀst
och friheten henne skÀnkte.

Till tack hon rÀddarn sin fria hand
och friheten ger tillbaka;
hon byter bojan mot kÀrleks band
och bliver hans Àkta maka.

Han lyfter henne pÄ springarns rygg,
och upp emot solen bÀr det;
men ner pÄ havet hon skÄdar trygg
dÀr böljan stÄr blank som svÀrdet.

*

SÄ lyder sagan, berÀttad av Herodot,
som icke gör nÄgra reflexioner,
han fann vÀl ej nÄgot att sÀga dÀrÄt,
och hon behövde ej ha nÄgra konsiderationer!


Dikt Perseus och Andromeda - August Strindberg