Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Kunglig nihilism

Hans MajestÀt ifrÄn sin avantscen
pÄ Kungliga dramatiska ger tecken
till en applÄd. Publiken Àr ej sen
att lyda order och ger svar pÄ flÀcken.

Är det Natalia nĂ©e de Gogol,
Àr kanske skÄdespelerskan det gÀller,
mÄnn salen endast utav bifall skrÀller
till möblers och till drÀkters prÄl?

Det sista tros av gamle skrattarn,
som funnit pjÀsen nÄgot röd
och gÀrna vill ge saken död;
men vi, vi hörde att man ropte pÄ författarn.

AlltsÄ: det var en hyllningsgÀrd Ät nihilismen,
toucherad av en kunglig hand likvisst,
sÄ stor Àr vorden rojalismen,
att man blir allerunderdÄnigst nihilist!

*

Man sedan hör uti en entreakt,
bland folket som i korridoren rör sig,
ett sakta mummel: ”Tro du mig… som sagt…
du skall fĂ„ se att saken har en framtid för sig!”


Dikt Kunglig nihilism - August Strindberg