Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Idealistkritik

”Han söker blott det fula
och grĂ€ver uti smuts!”
SĂ„ med en svarter kula
bestÀndigt han fÄr skjuts.

SÄ gÄr han stad och skriver
vad livet vackrast har,
sitt hjÀrteblod han giver
det bÀsta han har kvar.

DĂ„ blir det tyst i hopen.
Man sitter pÄ sin krog
försagd och arg och snopen,
man kÀnt att skruven tog.

En man, vars tunna hjÀrna
ej en idé har mist,
men dÀrför ock sÄ gÀrna
sig nÀmner idealist;

han vid en dÄlig toddy
fÄr gnugga sitt geni
och valkar sen till shoddy
författarns broderi.

Sen med förfallna suddar
ur vittert kotteri
han pÄ stramaljen kluddar
en smutsig parodi.

Vi surrar du dÄ, fluga?
Vad pratar du om lort?
För dig fÄr smutsen duga,
nÀr du den sjÀlv har gjort.

GÄ! skura dina tÀnder,
förrÀn du bits, ditt fÀ!
GÄ! tvÀtta dina hÀnder
i Musernas bidet!

*

HÀrnÀst nÀr han vill mÄla
ur hjÀrtat en idyll,
att skydda den mot flugor
han syr den in i tyll.

Och strör han gift omkring den
sÄ kom dÄ ej och trÀt,
ty det var bara fluggift,
sÄ nu sÄ vet du det!


Dikt Idealistkritik - August Strindberg
 »